fredag 31 december 2010

let's hope it's a good one

2010 års sista dag. Jag har tolvslagsstassen worked out sedan veckor tillbaka och slipper noja. Svart kjol, blå pikétröja och ett förkläde med restaurangens logga på. Fancy.

Jobbar 20.00 till 02.00 (eller när vi nu lyckas bli klara) och därefter gäller det bara att ta sig hem till sängen, så jag kan vara tillbaka på arbetet igen klockan 11 imorgon förmiddag. Vi hörs alltså inte genom champagneberuskade dimmor och fyrverkeristinna känslosvall vid midnatt, men jag ska tänka på er alla och envar där jag blandar Irish Coffee, tappar upp öl, slevar soppa och räknar enkronor. Och ni som ser på Ring Klocka Ring kan ju alltid vinka åt byggnaden bakom publiken. Jag lovar att hålla utkik!

Inget partaj för mig med andra ord, förutom den fest en galen arbetsdag alltid innebär. Noga utstuderade nyårslöften har jag icke desto mindre. 2011 ska jag:
o Vara mer mystisk.
o Sluta snooza om morgnarna (Seriöst. Det är en jättejättejättejättedålig vana).
o Ta mig mer tid för läsning, pyssel, brevskriveri och sånt som egentligen är viktigare än allt annat.

Annars kan jag med en utandning konstatera att 2010 varit ett bra år. Ingenting kan förmå mig att upprepa hur mycket sämre 2009 var, men jag kan med lite eftertanke uppskatta hur otroligt långt jag kommit sen den här tiden förra året. Nu galopperar vi mot ännu ljusare tider - gott nytt godvänner!

rubrik ur HAPPY CHRISTMAS (WAR IS OVER) av JOHN LENNON

torsdag 30 december 2010

I said yeah

London i maj. Biljetter bokade. Jag och mamma. Merry olde England, here I come. Vad säger vi? Vi säger yeah, yeah, yeah, wooh!

aliciasivert alicia sivertsson knaresborough enland yorkshire world's end bro storbritannien uk united kingdom great britain bridge mother shipton
Knaresborough, Yorkshire, april 2010

rubrik ur SHE SAID YEAH av THE ROLLING STONES

onsdag 29 december 2010

as every fairy tale comes real (5)

Klara och det förmodligen sötaste ungponnyåbäke jag någonsin sett i hela mitt liv över huvud taget alls. Två och ett halvt år gamla Virve.

aliciasivert alicia sivertsson häst ponny karlshem ekerö vinter

aliciasivert alicia sivertsson häst ponny karlshem ekerö vinter

aliciasivert alicia sivertsson häst ponny karlshem ekerö vinter

aliciasivert alicia sivertsson häst ponny karlshem ekerö vinter

aliciasivert alicia sivertsson häst ponny karlshem ekerö vinter

aliciasivert alicia sivertsson häst ponny karlshem ekerö vinter

rubrik ur BOTH SIDES NOW av JONI MITCHELL

tisdag 28 december 2010

pretend that you owe me nothing, and all the world is green

Jag står inför en handfull kritiska veckor, som såhär i förskott känns som en stor och tråkig gråzon. Totalt händelselös, onödig. Januari. Fruktansvärt ickeexalterande.

Funderar på om det kanske är bra, en möjlighet. Tid att reda ut, sammanställa och fokusera på annat. Synd att fokuset inte är så lätt att hantera manuellt när man är halvblind. Förblindad.

Har skickat en beställning efter Blood Money och Bone Machine för att i varje fall kunna bädda in mig i introvert musik när jag marscherar hejdlöst genom drivorna. Känns tryggt att oavsett vad är jag alltid mest kär i Tom.



rubrik ur ALL THE WORLD IS GREEN av TOM WAITS

pärrommarmelad & vaniljsocker

Förra årets marmeladkok bestod av hallon och mörk choklad. I jul varvade jag färska päron med rom och mixade mitt eget vaniljsocker.

aliciasivert alicia sivertsson päron rom marmelad vaniljsocker glasburkar hemlagat hemgjort pyssel sylt etikett

aliciasivert alicia sivertsson päron rom marmelad vaniljsocker glasburkar hemlagat hemgjort pyssel sylt etikett

söndag 26 december 2010

skursvampar & självinsikt

Inte ösigaste arbetsdagen den här säsongen. Städade, torkade, skrubbade och tog emot en handfull beställningar. Försvann i insikter och tankar medan jag gnodde brickvagnarna rena från jordgubbssylt och gräddsås till tonerna av it will be lo-honely this Christmas without you-hu to hold me-he. Hade lika gärna kunnat vara Lovesick Blues. Skrattade rått för mig själv och skurvattnet. Jag älskar när musiken gör narr av mig och jag av den. Jag har en bra relation till min självironi.

Bildade lite perspektiv och distans till saker. Vet inte om det gjorde någon större skillnad på det stora hela, men det var bra. Distans är bra. Jag har en dålig relation till min brist på distans.

dagens existentiella fråga

Varför bär jag inte runt på en bok?

Vi beklagar förseningarna. Såhär års kan man ju bli sittande i både en och två minuter på en hållplats eller station eller i en stillastående buss, pendel, tunnelbana, spårvagn, etc etc etc. Jag tar numera ett tidigare tåg och har börjat få för vana att anlända till jobbet en halvtimma innan jag börjar, fylla en kopp med kaffe och sen gå och störa mina kamrater i köket (fast det är det slut med nu när alla bara är lediga!!! *super sad face*), men när man nu nån gång ganska så ofta fastnar på det där gudsförgätna stillastående tåget - vad tar man sig då till?
Den enda tanke jag egentligen tänkt är att ta med stickningen (en av stickningarna) på resan, och så har jag också gjort ett par gånger. Men senast det hände satte sig en kvinna över pensionsålder på sätet bredvid och plockade utan ett ord fram sina egna nystan vilket på något vis avskräckte mig för all framtid (så mycket har jag aldrig fnittrat inombords). Virka bland folk gör jag inte (det finns en gräns!) och följaktligen ägnar jag mig enbart och uteslutande åt att låta de nya favoritlåtarna tränga ut dem gamla ur Most Popular-listan på MP3n (aktuell ställning: 1 Lucinda, 2 Hoist that Rag, 3 Afterglow, 4 Goin’ Out West, 5 Make it Rain).

Det var först imorse (när jag blev sittande i tjugo minuter i stationshuset) det slog mig att normalt folk med normala hobbies faktiskt läser på morgonpendeln. Jag skulle ju kunna ta med mig en bok. Inte för att jag kan klämma ner fjortonhundra sidor Sherlock Holmes i bakfickan, men nog skulle Bob kunna medfölja till Skansen imorgon (i nya kassen såklart).
Älskar att det tog mig fyra och ett halvt års pendlande att börja ifrågasätta mina tågsysselsättningar.

Och vet ni vad det bästa är? Så länge man inte är en typ som blir åksjuk (vilket jag i och för sig är men behagar ignorera) kan man läsa även när tåget inte står stilla/är försenat/inställt/borttappat!

Ack salighet och uppfinningsrikedom - för att inte tala om kommande bildning.


(Fast idag träffade jag världens allra bästa Frej på Centralen och fick sällskap hela resvägen hem. Nog för att det hade hänt även om jag haft 'Vips så blev det liv' under näsan, men jag kände ändå att det var fint nog att omnämnas.)


Förresten:

"Never trust anyone who has not brought a book with them"
- LEMONY SNICKET

lördag 25 december 2010

simply havin' a wonderful Christmas time

(Inläggstiteln tillägnad mina kollegor på Skansen-Terrassen som i hela december stått ut med samma förbannade julskiva på repeat precis hela dagarna. Feliz Navidad för fan.)

Hoppas ni haft en smaklig och gemytlig jul med stora personliga erövringar, minimal klappångest och himla fyndiga rim.

Personligen firade jag julafton med familjen, mormor och morfar hemma hos oss. Det vankades jullunch, Kalle Anka, klapputdelning och därefter Karl-Bertil Jonssons Julafton av favoritduon Tage Danielsson och Per Åhlin (kan det bli bättre?). Sen skinkmacka och paltkoma och inlagd-sill-med-rödbetssallad-och-skinkspad-uppstötningar.
Juldagsmorgonen hade jag planerat att fira in i stallet, men blev först sittande i fyrtio minuter på Brommaplan i väntan på en icke existerande buss och var förbannad som biet Ferdinand sätter sig på när till sist min godhjärtade far kom förbi i sann julanda, plockade upp mig i bilen och slirade ut mot Ekerö. Väl framme på paradisgården var allt förstås frid och fröjd, bortsett från att jag var trött och kall och höll på att dö i vänstergaloppen (ohmygod sneeed häst). Efteråt bjöd I-M på lussebullar och kaffe och sen fick jag skjuts ända fram till dörren, vilken jag knappt hann mer än komma in genom förrän farmor och två farbröder anlände. Sen åt vi en jävla massa igen.


Så till den egna revenyn. Jag känner mig som ett barn på julafton höll jag på att säga, men det är ju alldeles fel. Det är juldag, snart annandag och något barn är jag ju verkligen inte - jag som dricker snaps till maten och cognac till kaffet och vem vet eller minns vad däremellan och därefter. I vilket fall som helst känns det som om släkten prickade mitt emellan ögonen på dovhjorten i år, och jag är hemskt nöjd med den lilla skattkista som en välfylld skokartong nyförvärvade prylar på golvet bredvid mig utgör.

Jag har fått:

aliciasivert alicia sivertsson julklappar the beatles anthology nowhere boy driving lessons film dvd
Film! Från föräldrarna kom hela the Beatles Anthology, en dokumentärserie i åtta delar (plus en DVD med bonusmaterial) om de fantastiska fyra som jag ännu inte (hör och häpna!) sett. Enligt Frej är det en oskuld renare och mer ovetande än den som besitts av en som ännu inte smakat och blivit besinningslöst berusad på sin första klunk utspädd vodka ur en petflaska med 90% Coca Cola i en skogsdunge bakom idrottsplatsen under valborgsfirandet en halvsen vårkväll i sjunde klass (min formulering, inte hans, men likväl samma budskap) och jag ser verkligen fram emot att upptäcka mitt favoritband på nytt (samt göra mig av med den där oskuldsfullheten och bli den allvetande och framför allt erfarne fanatiker jag utger mig för att vara). Säger inte 9,4 stjärnor på IMDB ganska precis allt? Javligt_taggad_tjej_90.
Dessutom Driving Lessons (!!!) från Tomten (ja, vi har tomte, och jag har ingen aning om vem han är, bara att han alltid har ett paket som är till grannarna ("Johanna? Ingen Johanna? Är ni säkra? Jag tror nämligen att det är tomt här nu. Nämen TITTA det fanns visst ett till!"), att han går ut på farstukvisten, lyfter på skägget och sveper en whisky innan han strövar vidare och att han ser ut och låter lite annorlunda varje jul). Filmen är i varje fall med my beloved Rupert Grint i huvudrollen, sååå, FILMKVÄLL SNART EMILIE!
Därtill kom mormorfar med Nowhere Boy, dramatiseringen av John Lennons uppväxt, som jag desperat velat se i flera månader. Bara att trailern soundtrackas av Screamin’ Jay Hawkins bådar ju så gott att jag ryser i resårbyxorna.
Sist men inte minst en trippel-DVD med American Psycho, Cubic och Rescue Dawn från lillkusinen.

Brilliant!

aliciasivert alicia sivertsson julklappar keith richards bob hansson böcker
Böcker! Keith Richards egen ’Livet’, som jag tänker försöka byta mot en engelsk upplaga, och ’What Would Keith Richards Do?’ (jag undrar det jag), en citatsamling kompilerad av Jessica Pallington West. Bägge från morbror (såklart) med familj. Och från morfar, ’Vips så blev det liv’, av poeten Bob Hansson som jag tycker är en av världens finaste människor.

aliciasivert alicia sivertsson julklappar what would keith richards do Jessica Pallington West
’What Would Keith Richards Do’ är himla stilig inuti också. Wowowow, precis i min smak.

aliciasivert alicia sivertsson julklappar thåström kärlek är för dom cd
För att sann amour aldrig dör. Thåströms senaste (inte längre särskilt nya) platta, ’Kärlek är för dom’, från äldsta brorsan.

aliciasivert alicia sivertsson julklappar jupiter häst plåtburk ballong
En liten plåtburk med fantastiskt motiv (den sensationella showhästen Jupiter flygandes i varmluftballong) som jag fick syn på i en tehandel när jag och mamma var på väg till teatern nån gång häromsist och som fick mig att hoppa upp och ner och peka och tjoa. Nästan (men inte riktigt) fylld med Anthon Berg-choklad (mellanbrodern var ju tvungen att smaka om det han gav bort var gott (det var det)).

aliciasivert alicia sivertsson julklappar påslakan mumin vad tror du att det hände sen
Finaste Muminlakanen (från mampa) med motiv ur ’Hur gick det sen?’. Och jag som just bäddat nytt.

aliciasivert alicia sivertsson julklappar tove jansson tygkasse lilla my mumin vad tror du att det hände sen
Och en tygkasse med Lilla My (från mampa).

Dessutom: min favorit body butter (Moroccan rose) samt bad- och massageolja ur samma serie (från mormor), två gånger bästa mascaran (Max Factor 2000 Calorie) (från mamma), bästa hårsprayen (Work Me Flexible Spray ur Urban by Björn Axén) och ett armband (från farbror O), samt en bricka med Muminmotiv (från farmor). Plus en mycket underlig leksak (från farbror M) bestående av ett hundratal små magneter som man sätter ihop till diverse geometriska former och pillar med i all oändlighet tills man inser att det gått tvåtusen år och att man varit död åtminstone uppskattningsvis ettusenniohundrafyrtio av dem.
Och ett hjärta minsta brodern böjt till av mässingstråd.

Slå det ni!

Men nu handlar ju inte julen bara om att få, utan mest om att äta. Och därför ska jag också passa på att hälsa att jag inte kommer få plats i arbetskjolen imorgon. Och så önskar jag er alla en smaklig och gemytlig fortsättning!

rubrik ur WONDERFUL CHRISTMASTIME av PAUL MCCARTNEY

fredag 24 december 2010

very merry

aliciasivert alicia sivertsson häst snö vinter fux puss
En synnerligen god jul tillönskar jag er, mina välartade vänner, bekanta och random beundrare!

torsdag 23 december 2010

lovesick blues

Satt och kände mig lite dum, ledsen och heartbroken. Försökte låta bli att lyssna på Leonard Cohen genom att leta låtar till min nästan fulländade sextiotalsplaylist. Kom över Frank Ifelds version av Lovesick Blues och insåg att den killen haft det mycket värre. Ingen (med eventuellt undantag för Dion and the Belmonts) har nog någonsin varit så lidelsefullt hjärtekrossad. Jag måste lära mig waila ut alla känslor som han.



(sittdansar)

rubrik ur LOVESICK BLUES av FRANK IFELD

det är visst dags ändå

aliciasivert alicia sivertsson jul december gran stjärnor

onsdag 22 december 2010

idag

Man har typiskt jobbat för mycket när man glömmer bort både att äta lunch och dricka eftermiddagskaffe därför att ingen säger åt en att gå på rast.
Inte så konstigt att huvudet var tungt och världen lite övermäktig där ett tag.

måndag 20 december 2010

so just open fire when you hit the shore, all is fair in love and war

Jag önskar verkligen jag kunde vara lite mer poetisk, förnuftig och humoristisk just nu, eller åtminstone delade med mig av pysselidéer på julstök och klappköp och knäckkok och sillinläggning. Men det verkar som om dagarna av mycket aktivitet, lite sömn och hysterisk emotionell verksamhet småningom börjar komma ikapp och ta ut sin rätt.

Pang sa det när den känslomässiga bakfyllan slog till och frågan är om morgondagens återställare återställer mer än den ställer till.


(jag vill ju bara ha bjällran i hans själ)

rubrik ur HOIST THAT RAG av TOM WAITS

torsdag 16 december 2010

as the winter winds litter London with lonely hearts

aliciasivert alicia sivertsson självporträtt rosett


rubrik ur WINTER WINDS av MUMFORD AND SONS

onsdag 15 december 2010

rim & bristande reson

Skulle kanske ha varit lite flitigare med dammsugaren igår.

Sexdagars arbetsveckor igen, glöggbjudningar, teatrar, längre ridpass oftare på nya hästen (ska berätta om henne snart!), bak, kok, rim och diverse stök. Julledighet, vad är det? Exklusive all fysisk sysselsättning ägnar jag mig åt att mässa Lucinda och känna mer än jag borde. Har liksom inte insett att man borde vara stressad inför julen också.
Fast jag är inte stressad, jag mår väldigt bra. Hur i all världen man nu kan göra det i såhär många minusgrader.

tisdag 14 december 2010

oreda & insyltning

Söndagen och måndagen var bättre än lördagen. Idag är jag, bortsett från ett par timmars grannbarnpassning, ledig, vilket jag imorse tyckte var bra eftersom det gav mig tid att ordna i oredan på sovrumsgolvet och i huvudet. Såhär på kvällskanten har jag kokat päronmarmelad och syltat in mig ännu värre. Dammsugaren ligger orörd.


Ni får finna er i att jag är kryptisk just nu. Jag tror jag måste vara det. Det är del av min nya mystiska approach.

lördag 11 december 2010

snor & pepparkaksdeg

Diagnostiserad med den om inte livshotande så i varje fall klart empati- och uppmärksamhetskrävande åkomman Dålig Dag. Egentligen vet jag inte om så mycket gått på tok, det bara känns så, och dessutom är jag snuvig. Annars har jag inte så mycket att säga. Var på teater igår och såg Dramatens uppsättning av Den Lilla Sjöjungfrun – det var sjukt fint, baserad på den riktiga sagan med sorgligt slut och allt (prinsen var en TÖLP!) – och nu är det julmarknadshelg och jobb jobb jobb, vilket betyder att jag går upp 05.20 om morgnarna och hur skulle man då kunna vakna på rätt sida?
Har i varje fall bakat pepparkakor, och eftersom mellanbröderna inte var hemma fick jag och lilleman fria händer. Slutade ändå med att mamma sa åt mig att jag inte fick göra fler för att ge minstingen en chans. Ingen förståelse får man! Och så har jag fjöshosta. omanligt. Förmårrat.

fredag 10 december 2010

Dumbledoreprojekt 4

aliciasivert alicia sivertsson sticka tröja blå vit randig dumbledore
Bakstycket på min första tröja. Banbrytande färgsättning och en pirrande dröm om guldknappar.

torsdag 9 december 2010

it goes from white to red, a little voice in my head said so

eller Blogginternt 2.0

Efter att i förfäran ha beskådat mina bilder från Carolinas Mac och insett att alla med snarlika färginställningar ser dessa som alldeles för mättade och ofta med en grav överton av gulgrönt (istället för den sublima gyllene skiftning jag försöker åstadkomma) har jag mixat om i blogglayouten lite. Högerspalten har blivit svartvit (exklusive självporträttet) och jag har skurit ner brutalt på mängden bilder och citat. Lär fortsätta finlira framöver och ändra efter humör som vanligt, men det känns lite mer som om jag följer ett tema nu (svartvita sjömän och Tom Waits, gud vad jag är oberäknelig). En svartare image i ett fåfängt försök att göra mig mer mörk och mystisk och enhetlig (istället för rödhårig, pysslig och allmänt om mig och kring mig).
Värre är det med alla inläggsbilder och idiotin som gör att saker och ting ser olika ut på olika datorer och i olika webbläsare och alltid kommer att göra det. Dags att bli svartvitt analog för tid och evighet tror jag.

rubrik ur SEVEN av FEVER RAY

onsdag 8 december 2010

brings madness with the bliss

Lider av lätt ambivalens och påtaglig sinnesförvirring. Mitt moraliska dilemma är löst (jag valde att göra helt fel) men nu finner jag mig helt tangled up around the pier och frågan om huruvida jag ska nöja mig med ett fint, lite sorgligt och väldigt poetiskt avslut som redan är uppnått, eller göra något åt insikten att det inte är tillnärmelsevis nog och därest riskera att förstöra allting som passar så perfekt in i min skeva bild av vad som är vackert.

Far omkring mellan folk och nya hästen, har ingen ordning på mig själv och var nära att åka hemifrån utan att dricka eftermiddagskaffe. Inte ens Tom vet hur det kunnat sluta. Han som annars har satt ord på allt.

rubrik ur ALICE av TOM WAITS

måndag 6 december 2010

now I've fallen from grace for Lucinda

aliciasivert alicia sivertsson självporträtt


rubrik ur LUCINDA av TOM WAITS

torsdag 2 december 2010

lonely hearts

aliciasivert alicia sivertsson sextiotal beatles sgt pepper's lonely hearts club band
Vet ni att jag bor i en nittiosäng med snedtak över och orden "Lonely Hearts" i svartaste svart? Ibland skrattar jag åt självironin.

ur SGT. PEPPER'S LONELY HEARTS CLUB BAND av THE BEATLES

förpinnat 2.2

Andas ut, andas in. Okej, efter att ha gått på Harry Potter igen (ja jag kunde inte låta bli. Emilie kom hit och vi skulle ha Ron-kväll men varken Cherry Bomb eller Driving Lessons gick att få tag på så vi åkte till stan och gick på Dödsrelikerna istället (SJUKT BRA KOMPENSATION)) är jag lite distraherad och inte fullt lika förpinnad längre.

Vad jag tycker är roligast är megaresponsen på förra inlägget (det har ju bara gått nån timma)! Kanske jag borde vara bitter oftare. Jag tycker fortfarande att SL satt ett förpinnat högt pris jag inte har råd med sådär på en gång (så mycket bättre med avbetalning varje månad Emelie, och sån är självklart mycket dyrare här också), och jag tycker man får förpinnat lite valuta för pengarna (Hanna sa det - man borde få betalt för att åka med SL), och babianbajset stinker lika förpinnat illa oavsett (men det var det lustigt nog ingen som anmärkte på). Men jag vet också att kollektivtrafiken är ännu mer förpinnad borta hos er på Skåneslätterna och i Smålandsskogarna och Indien och allt vad det nu kallas utanför huvudstan, så jag ska försöka vara lite tacksam för att jag åtminstone kommer hem och till jobbet i tid nån gång ibland.

Problemet är inte att det är sämre här än någon annan stans, utan att det är sämre än vad det borde vara. Det känns lite dumt att betala ett kort som är värt 180 arbetstimmar och sen ändå behöva ta taxi till jobbet (vilket man åker till för att betala av åkkostnaden) därför att färdmedlet är försenat och inställt på grund av snö på spåren, banarbete, signalfel, växelfel och allt det där som ställde till det så förbaskat förra året och som man på Connex kontor trodde sig vara av med men likförbannat blev det vinter igen.


Och barnvakt på heltid kommer jag inte bli för all lön i världen, hellre slavar jag på restaurangen för 56/h tills döden skiljer mig från kassaapparaten. Och det där med tandförsäkring ska jag titta upp. Och ridning på avbetalning vore något. Och nu har jag ältat det här så det räcker - för idag alltså.

onsdag 1 december 2010

finemangmang 17 & förpinnat 1 till 2

Eftersom vintern är här och helvetet därmed brakat loss över alla våra arma själar är det svårt att hålla igång finemangmanglistor och annat glättigt. Därför påbörjar jag nu min förpinnatlista, där jag ska samla allt som är värdelöst, odugligt och allmänt förargelseväckande. Inspiration får jag från min vän Annas eminenta kollektion av 'Värdelösa saker' och nåt budskap har jag inte.

För att inte göra övergången för svår för er börjar jag helt enkelt med ett inlägg av både finemangt och förpinnat. Håll i er.


Finemangmang
17. Vägen till jobbet. Förutom tågresan och hinderlöpningen genom Centan och över Sergels torg så är det alldeles underbart att ta spårvagnen (förutsatt att den fungerar) längsmed Strandvägen, över bron och ut på Djurgården. Istället för att åka in till betongdjungeln far jag (eller promenerar under en bra dag) längsmed kajen med alla gamla träbåtar och genom alléerna ut till Skansen. Från själva restaurangen har jag dessutom utsikt över hela Södermalm, med solnedgång och allt (förutsatt att jag inte har någonting att göra - vilket jag alltid har). Det är värt mycket.

aliciasivert alicia sivertsson djurgården skansen solliden gröna lund höst mälaren
Jobbet (Solliden ligger ganska centralt i bilden, en och en halv cm till vänster om "tornen" - som är åkattraktioner på Gröna Lund), fotat i höstas.

Förpinnat
1. Sista metrarna av vägen till jobbet. Jag har en pakt med mig själv om att alltid ta trapporna upp från Skansenentrén till Solliden istället för rulltrappan. Det är cirkus 226 steg uppför, vilket till en början inte är så farligt. Det är när man är försenad, eller bara har de sista 20 stegen kvar som det blir obehagligt. Precis innan toppen hamnar man nämligen i perfekt position för att känna odören från babianberget i hela sin nyansrikhet. När man har överlevt hela SL-resan, spurtat uppför 206 trappsteg och flåsar och flämtar som värst möts man alltså av den fräna, påträngande och svårignorerade lukten av, ja, apbajs. Välkommen till arbetet!

2. Att vara 20. Surfade in på sl.se för att se över priserna för deras årskort. Surfar vidare till planka.nu. SL ska ha 7280 kronor (nej, inga decimaltecken) för att låta mig stå och vänta i ur och skur på ett helvetesfärdmedel som aldrig kommer och aldrig avgår och aldrig anländer och alltid är smockfullt. Helst ska jag ha det här kortet i januari, månaden då jag också ska betala min terminsavgift för ridningen på 6400 kronor. 7280 + 6400 = 13680 riksdaler. Och däremellan kommer jul. Och jag har en timlön på 56 kronor efter skatt. RÄKNA SJÄLVA. Att jag som 20-åring snart kommer tjäna mer än 56kr/h (alltså typ 68kr/h) känns inte tillräckligt upplyftande.

Fattas bara att jag måste göra en rotfyllning (FÖR JAG HAR INTE GRATIS TANDVÅRD LÄNGRE).

Helvetesavskumsavkommeuppstötning!

tisdag

aliciasivert alicia sivertsson kungsgatan jul december
Idag har jag och mamma julhandlat, fikat på stan och sett Dramatens uppsättning av Shakespeares 'Stormen'. Den sistnämnda var lite svårbegriplig men fina Jonas Karlsson var suverän som Caliban.

måndag 29 november 2010

världsherravälde & vinklad reklam

En gång sa min pappa, med hemskt ödesdiger och allvarsam stämma, att allting som skrivs och görs på Facebook arkiveras. Han fortsatte, om möjligt ännu mer dramatisk, med orden "ett av communityns främsta syften är att lagra information om dig för att kunna..."

Jag förväntade mig det värsta.
"... kartlägga befolkningen."
"... göra rättsväsendet oövervinnerligt."
"... ta över världen."

Istället fick jag
"... skicka vinklad reklam".

Jag skrattade så mycket åt antiklimaxen att pappa blev lite sur.

Ärligt talat älskar jag vinklad reklam. Jag tycker det är fantastiskt att min annonslista består av det senaste Harry Potter-legot, Tom Waits-tröjor, turnédatum för Einstürzende Neubauten och billiga London-resor istället för Viagrareklam och tips på bantningskurer. Jag önskar all reklam vore vinklad, då skulle jag fynda, slippa leta och framför allt inte få totalt ointressant information nerkörd genom halsen och vidare ner i andningsorganen precis hela tiden.
Spotify, för att ta ett exempel, borde lägga mer tid på sin reklam, för om de såg över mina senaste lyssningar eller spellistor och stjärnmarkeringar och anpassade reklamen efter dessa skulle jag hitta nya band och bli glad istället för att gå fullständig bärsärk över att de trycker in Värsta Hip Hoparens Senaste Helhippa Platta mitt i mitt introverta Tom Waits-missbruk eller hela Panta-Mera-sången emellan White Room och Louie Louie i min noga avvägda och näst intill fulländade sextiotalsplaylist. Om de däremot smög in Screamin’ Jay Hawkins och annat närrelaterat hade jag sett fram emot avbrotten. Tänk på det Spotify (jag vet att ni läser).


Hur som haver fick jag idag syn på en ny annons i Facebooks högerspalt: "Ladda ner Elvis ringsignaler till din mobil".

Jag är alldeles för oteknisk för att konvertera låtar till ringsignaler och få in dem i mobilen (herre gud, storknar vid blotta tanken), men har i ett antal år drömt om att ha introt till the Kinks ’You Really Got Me’ som samtalsmeddelare. För ett år sen fixade min fina vän Tobbelito så jag nu och för all framtid har de första tre tonerna av the Rolling Stones ’Start Me Up’ som sms-signal och nu hittade jag deras ’She’s a Rainbow’ för 25 ynka och väldigt lyckospridande kronor. Det gjorde inte så mycket att hemsidan inte hade Kinks, för när man ringer mig nu låter det som hundra röda ballonger och vita kaniner och vimplar och fanfarer och färggrann konfetti och grädde och strössel och ett körsbär ovanpå. Jag kommer aldrig mer att svara i telefon - bara dansa.

Tack facebook. Och viva den vinklade reklamen!

as black as a bucket of tar

aliciasivert Alicia Sivertsson tidningsurklipp DN Dagens Nyheter
Idag är en sån dag när jag vill sitta på golvet, citera Tom Waits och riva ut svartvita bilder ur tidningar för att sätta ihop i collage. Det tror jag bestämt att jag ska göra.

rubrik ur LUCINDA av TOM WAITS

torsdag 25 november 2010

as every fairy tale comes real (4)

2010-10-21, KLARA & ROSE, del 4





rubrik ur BOTH SIDES NOW av JONI MITCHELL

onsdag 24 november 2010

nytt i samlingen

Bland det bästa jag vet är att sitta i skräddarställning på golvet med tekoppen bredvid mig och en bra LP snurrandes i vinylspelaren, fullt sysselsatt med något helt onödigt och ovärderligt pyssel.

aliciasivert alicia sivertsson pyssel tändstickask tändsticksaskshunk

Härom källen kom det till två nya tändstickaskar på min blåa matta. Den ena med min favoritbild av Rupert Grint och den andra med Elins älskade Ryan Gosling. På Ruperts baksida har jag citerat Ron, ”Did I tell you I’ve invented a broomstick that’ll reach Jupiter?” (världens bästa raggningsreplik) och på Elins står det ”it wasn’t over, it still isn’t over” - från the Notebook, förstås.

Den som kommer på vilken HP-bok och situation Ron-citatet kommer från vinner... ja, en egen tändsticksaskshunk kanske?

h-h ha den äran

Så hur var det? Hur känns det att vara en smula äldre och inte ett uns klokare? Har jag vuxit något? Och framför allt, vad fick jag i present?

För det första fick jag en himla massa fina gratulationer, hundra notifications på facebook, ett antal sms och samtal och så besök. Evigt tack tack tack tack för alla små och stora tankar!

Födelsedagsfirandet började med att Carolina kom förbi med kardemummabullar och glögg. Efter att vi satt i oss dessa och varsin muminkopp kaffe plingade morföräldrarna på dörren och så vankades det tårta, två bullängder, kakor, tre sorters likör och mera kaffe. När de skulle ge sig av stod större delen av grannfamiljen på trappen - pojkarna jag sitter barnvakt åt och deras mor - och med sig hade de en blombukett som fyraåringen hade valt. Så. Himla. Fint.
Vid sextiden kom farmor och farbröderna för att dricka mer glögg, äta förrätt, varmrätt och ytterligare en tårta, dricka vin och höra mig hosta som en hel pluton med tuberkulos. Vid elva gick jag och la mig med dödshuvudvärk, men ganska nöjd efter en fin dag.


Jag fick pengar så jag förhoppningsvis ska ha lite sparkapital kvar efter att SL-kortet och terminsavgiften för ridningen är betalda och julen passerad, jag fick filmen Chaplin med Robert Downey Jr. i huvudrollen, och inte mindre än fem dubbel- och trippeldvd:er med nästan 40 timmar av Sherlock Holmes och John Watsons (spelade av Jeremy Brett och David Burke/Edward Hardwicke) äventyr. Jag fick en pannlampa så jag slipper bryta benen av mig och dö ensam och olycklig i en snödriva på den icke upplysta vägen till stallet, en tunika och tre nya fina underbara kökshanddukar ur samma serie från Finlayson som dem jag har sen tidigare.

aliciasivert alicia sivertsson handdukar mumin finlayson

Så bortsett från att jag är så trött på min förkylning och rethosta att jag dör lite och bortsett från att jag fick förfärlig huvudvärk framåt åttatiden och bortsett från att vin och likör gjorde att jag inte kunde ta min hostmedicin och bortsett att det antihostpiller jag faktiskt tog fick mig att vrida mig i magplågor halva natten så kändes det väldigt väldigt bra. Nu får jag köpa min egen whisky!

rubrik ur ASKUNGEN av DEN TJOCKA MUSEN

tisdag 23 november 2010

födelsedag

Så slog klockan över tolv och jag fick slut på tonår och ursäkter.

måndag 22 november 2010

akta dig Nisse så jag inte kastar rotfrukter på dig

aliciasivert alicia sivertsson scout hajk

rubrik av FELIX

köttfri måndag

aliciasivert alicia sivertsson soppa
Morotssoppa efter Arlas recept, och nybakat bröd med Philadelphiaost.

fredag 19 november 2010

I live between concrete walls






Mina senaste second hand-ramar, och kanske finaste. Bilderna satt i vid köpet och jag är inte säker på att jag vill byta ut dem.

Porträttet är fotat av A. Blomberg, sent 1800-tal. Bilden är klistrad på en pappskiva och på baksidan står '5 Norra Smedjegatan 5 (Hörnet af Herculesbacke), Stockholm'. Hjorten vet jag ingenting om men han är fin ändå.

rubrik ur CONCRETE WALLS av FEVER RAY

dödsreliker, glögg & arbetarklassen

I två dagar har jag nu försökt komma på tillräckligt många och slagkraftiga synonymer på 'bra' för att beskriva Harry Potter and the Deathly Hallows. Det går dåligt. Den var kolossalt fenomenalärkekalasdunderjättemegabautadödsmonstersuperduperbra och jag ville aldrig att den skulle ta slut.

Jag och Carolina satt på de bästa platserna i hela biografen, det var första föreställningen (förutom några press- och förhandsvisningar) i världen och jag var lite på bristningsgränsen sen några timmar tillbaka. Från att draperierna drogs undan till att lamporna tändes igen var jag helt i trans utan någon som helst uppfattning av tid och rum. Dödsätarna hade kunnat ta över världen och raserat Sergelbiografen, Hötorget och hela innerstan omkring oss utan att jag hade märkt nåt så länge de låtit filmen rulla. Den var bra.

Kanske att the Deathly Hallows som film inte var lika bra som the Half Blood-Prince, men den underbara människa som kom på idén att dela sista boken i två borde få Nobelpriset i Snillrikedom. De fick med allt, och det gick inte för fort, och historien följde boken, och platser och personer såg ut som de beskrivs och som jag föreställer mig dem. Jag är så himla nöjd!
Kanske att adrenalinet som pumpade non-stop i två och en halv timme fick mig att inte uppfatta riktigt allting, för såhär efteråt minns jag nästan ingenting och är lika laddad att se om den som jag var inför premiären. Å andra sidan kan det ha varit Ronald Bilius Weasleys övermåttliga charm som fick mig att tappa fokus på handlingen och torrbollen Harry. Ron var lika charmig som alltid, men nu i sliten version med mustaschstubb och skitigt hår. Jag är så nykär så jag står inte riktigt ut. ÅH RUPERT!

Men den fina dagen var inte slut där. På darriga ben stapplade Carolina och jag till Berghs School of Communication där hon skulle förbereda sin projektredovisning medan jag fick dagens andra hostanfall (det första hade jag mitt i familjen Malfoys residens). Vi åt, pratade om Harry Potter, drack kaffe och sen tog jag spårvagnen till jobbet för att dricka glögg och Irish coffee med kollegorna i restaurangen efter stängning.

Som om inte det vore nog virade jag vid 18-tiden in mig i min rödvitrandiga halsduk och for till Brunnsgatan 4 och Allan Edwalls gamla teater för att se 'Det Sitter Någon på Vingen', en föreställning med Allans sånger och Kristina Lugns dikter, dramatiserad av Andreas Liljeholm och framförd av honom, Tobias Ekstrand och Fredrik Söderberg.
Brunnsgatan var tapetserad med svartvita bilder av Allan, Socialdemokratiska valaffischer och arbetarklassens slagord, man lämnade en tia i kollektburken och fick fritt ta kaffe och kaka, jackorna hängde obevakade på galgar vid entrén. Lika konstnärligt fri och fin var föreställningen. Kristina Lugn har jag aldrig riktigt läst men de texter som användes gillade jag, fast finast var det förstås att höra Allans små mästerverk framföras live. Vilken klok man han var!
Vissa sånger fick jag upp ögonen för lite mer, som Göken, medan andra inte riktigt kom till sin rätt i någon annans än skaldens egen mun. Den Lilla Bäcken, som kanske är min absoluta favorit, fick jag lyssna på med ögonen stängda eftersom den framfördes av en halvpösig man i bara kalsonger och hatt som sjöng den sittandes i ett omkullvält kylskåp. Ja ni förstår.

För att sammanfatta onsdagen? Kolossalt fenomenalärkekalasdunderjättemegabautadödsmonstersuperduperbra.

onsdag 17 november 2010

nu åker jag


HARRY POTTER AND THE DEATHLY HALLOWS (2010) TRAILER

måndag 15 november 2010

I said "never" but I'm doing it again

- Hur mår du?
- Tack bara bra!

... har jag kunnat svara på sistone. Jag har hållit mig frisk i flera veckor och för första gången i mitt liv lyckats undvika höstdepressionen som i normala fall infinner sig ganska precis efter sommarsolståndet, så fort själen vet att "nu går det utför", och som vid det här laget brukar vara rätt påtaglig.
Jag tror det är till stor del arbetslivets förtjänst. Jag vill inte säga att jag nu är utan krav, för som scoutledare och avdelningskassör, barnvakt, god arbetskamrat, lägerchef och millimeterprecis perfektionist är man hyfsat styrd av sådana, men jag har levat på ett helt annat sätt de senaste fem månaderna än under de tretton och ett halvt år jag spenderade i skolbänken. Det är Så Omåttligt Obeskrivligt Skönt att komma hem från jobbet och vara ledig.

När man pluggar finns det alltid något man kan göra bättre, och kan jag det vill (läs: måste) jag det. Som restaurangarbetare skulle jag kanske kunna sitta hemma och nöta in menyer och innehållsförtäckningar, öva på snygg matuppläggning i ultrarapid och styrketräna för att kunna bära så många ölbackar på en gång som möjligt, men av någon anledning känns det inte helt livsnödvändigt.
Jag jobbar och presterar som bäst när jag inte kan få plus i kanten och guldstjärna bredvid namnet. Trots att jag inte tjänar mer pengar eller bättre betyg på att vara effektiv och noggrann på jobbet så är jag det, jag kämpar mer och med bättre inställning än någonsin när jag faktiskt kunnat få ett MVG + istället för ett blankt MVG (hur störd är man inte?).
Och självklart lönar det sig, om inte i extra pengar och handgripliga meriter så i själaro och kamratskap. Ren, otvingad beröm från medarbetare och överordnade, uttalad eller i form av större ansvarsområden och fler tider, har väl alltid överträffat tre kombinerade bokstäver på betygspappret. Och det känns så mycket bättre och mer givande än att veta att ”den där uppsatsen fick full poäng, nu kan jag glömma allt vad som stod i den” (ja ni läste rätt, det känns mer givande att höra att man lägger upp de snyggaste pannkakorna på hela Skansen än att skriva alla rätt på ett prov i Kultur- & Idéhistoria).

Förutom det psykiska lugnet har jag mer fysisk tid till hobbies och intressen. Jag är i snitt ledig två eller tre dagar i veckan plus de delar av dygnet jag inte jobbar, så jag kan träffa vänner, åka till stallet, se på film med mamma, fotografera, måla, skriva, planera scoutaktiviteter, läsa böcker och virka grytlappar bäst jag vill.
Dessutom mår hjärtat bättre. Men mer tänker jag inte säga, så mycket som jag ältat, grubblat och förbannat det ämnet. Nog är nog! Åtminstone för ögonblicket.



Såhär var det åtminstone i förrgår. Kanske till och med igår morse. Nu är läget helt förändrat och jag känner hur jag vandrar mot öde och elände och avgrundens oundvikliga kant. Även jag har nämligen, sent omsider, drabbats av supermegabautajättedödsförkylningen, så istället för att rida runt på Ärke-Maran i ösregnet eller fira Jossans födelsedag på Harry B James sitter jag nu under två fleecefiltar och hivar mormors kinesiska alg- och sjögräste ihop med lika delar värktabletter och självömkan. Som om inte det vore nog insåg jag häromdagen att min lilla förälskelse inte är särskilt liten längre, och det kan ju aldrig båda gott. Så näsdukar känns som en god investering, om inte av den ena så av den andra orsaken. Bevare mig vad en ung flicka måste lida, jag som bara vill pytsa köttbullar och räkna växelpengar i godan ro!

rubrik ur WALK AWAY av TOM WAITS

lördag 13 november 2010

gotta get behind the mule

Här sitter jag på kvällskanten, lyssnar på Tom Waits grövsta och slits mellan min egen noga utstuderade moral och det växande behovet av att göra helt fel.

Melankoli och svårmod. Det är dumt och fascinerande med människor som får en att rasera sina egna murar.

rubrik ur GET BEHIND THE MULE av TOM WAITS

fredag 12 november 2010

ba ba barba


Och för att återgå till min senaste besatthet. Här är min första rundvirkning, en liten Barbapapa (egen tolkning av det här mönstret) som damp ner i Lovisas brevlåda någon gång i eftermiddags.

torsdag 11 november 2010

alldeles onödigt

Vid lunchtid igår hade jag tappat det mesta av min exaltation för snön, runt femtiden tyckte jag lika odrägligt illa om den som alla andra och prick halv sju var jag beredd att gå i ide för resten av vintern. Lite berodde det på att igår var en dag då allting var lite jobbigt och alla småsaker gick fel (1 halka sig ner till stationen i snöglopp, slask och modd bara för att upptäcka att SL-kortet ligger i andra jackan, 2 klistra på frimärken för 36 riksdaler och sen ändå behöva promenera (genom snöglopp, slask och modd) till postombudet för att avlämna brevet som är för tjockt att lägga på lådan, 3 grannbarn som sätter sig på totaltvären redan innan man hunnit till överdragsbyxorna och sen fortsätter ägna sig åt enbart gnäll, skrik, tjiv och slagsmål resen av eftermiddagen (tur att lekrummet är praktiskt taget madrasserat), 4 köra fullastad tvillingvagn genom oplogade gator (snöglopp, slask och modd!)). Gav upp hoppet om livet, vintern och mänskligheten en stund, men idag verkar lyckan ha vänt till det bättre igen.
På Erikshjälpen kom jag över ett par schyssta bruna läderpjuck för 49 riksdaler. I dessa, som har ordentligt sula till skillnad från alla mina andra skopar, kunde jag sen hyfsat obehindrat skjuta vagnen genom nu någorlunda plogade och sandade gator för att hämta relativt samarbetsvilliga och gulliga grannbarn. Fick till och med ett helt spontant, oprovocerat, ”jag gillar dig Alis” från treåringen. Köpte också mina första virkmönster via Etsy så nu kan det hysteriska skapandet fortsätta!

Och om det är någon som känner den dödsmegabautasupersnygga småbarnspappan som ser ut som Jeffrey Dean Morgan eller vet ifall han är frånskild, alternativt intresserad av en affär så kan ni väl ge honom mitt nummer? Tycker jag gjort mig förtjänt av honom. Tack på förhand!

indeed I do

onsdag 10 november 2010

tisdag 9 november 2010

myssjuk

Jag är så beundransvärt bra på att vara ledig!
Åtta höstlovsmorgnar har jag pallrat mig upp och iväg till jobbet, badande i strålande sol och full av liv. Så är man ledig, och trött, och myssjuk, och vad händer? Man vaknar till stormvarning och ett tätt regn som under förmiddagen övergår i horisontellt snöoväder med ruskiga vindar. Ljuvligt!



Bortsett från en högst ofrivillig promenad till postlådan och tillbaka har jag inga ärenden att gå utan spenderar dagen med kaffe, olästa bloggar, tända ljus (hösten innebär daglig användning av mina tändsticksaskar!) och Dumbledoreprojekten. Under gårdagen påbörjade jag och har nu nästan avslutat ett nytt sådant - en virkning därtill - men den kan jag inte visa eller berätta mer om än eftersom den är en present som småningom ska flytta ner till Lovisa i Skåne.

Nu lyssnar jag på Kärlek är för dom och ser mörkret sänka sig utan att vinden mojnar.

as every fairy tale comes real (3)

2010-10-21, KLARA & ROSE, del 3





















Favorit?

rubrik ur BOTH SIDES NOW av JONI MITCHELL

måndag 8 november 2010

as every fairy tale comes real (2)

2010-10-21, KLARA & ROSE, del 2



















rubrik ur BOTH SIDES NOW av JONI MITCHELL
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...