onsdag 24 mars 2010

resfeber

Sett på Sherlock Holmes en sista gång och haft hej-då-dag med Carolina (och tårta) i kriminalitetens Kallhäll.
Packat kläder jag lär byta ut minst tre ggr till.
Fyllt mp3n med bilder och musik.
Laddat kamerabatterierna och tömt minneskortet.
Sytt ihop trasiga sömmar och satt fast jackknappen.
Antecknat allt jag inte ska glömma att köpa.
Inte varit på biblioteket (fan) och lånat nya Sherlock-böcker.
Köpt promenadskor och fått skavsår.
Duschat och håller på att plocka ihop handbagaget.

Halv sju imorgon bitti lämnar jag huset. Första veckan spenderas på en stillastående kanalbåt i Bedford, norr om London, sen bär det av till Harrogate i mitt älskade Yorkshire. Är (förhoppningsvis inte) hemma igen den 7 april.

Nu får ni klara er bäst ni kan,
Tally-ho!

tisdag 23 mars 2010

post scriptum

Och nedanstående är menat att läsas i allvarlig, men inte förebrående ton. Jag är inte ärkebitter, jag bara låter bli att gå som katten kring het gröt. Min osvenska begäran om mer uppmärksamhet ska inte generera i mer bitterhet utan verkligen vara en tankeställare, och uppmaningen att hellre läsa mina facebookstatusar än hafsa igenom mina inlägg är helt uppriktig.

Jag skriver det här för att jag får ångest för att jag kräver för mycket (jag är en dålig revolutionär) men låter man bli att vrida och vända och bara läser rakt av istället så tror jag det märks att jag inte vill tvinga någon till någonting, utan bara väcka upp en eller annan som lever med falska föreställningar om sig själv och få er andra (som är felfria och perfekta) att inse vad det betyder för mig att någon gång ibland få del av ert expertutlåtande.

söndag 21 mars 2010

uäk

Youtube med Robert Downey jr-intervjuer har räddat mig genom baksmällans gastkramar. Vaknade vid två för att spy, duscha och somna om till fyra. Hade glömt bort att komma ihåg att en flaska rödvin och okänt antal glas bål är för mycket. Har slagit upp knät igen och ska aldrig mer dricka och så vidare.

lördag 20 mars 2010

onsdag 17 mars 2010

hunden Ynk och vargarna

Så fort han kunde smet han in i badhuset igen och där fortsatte han att drömma om vargarna.
Dem ville han leka med. Det skulle vara en lycksalighet utan gräns att jaga med vargarna, följa med dem överallt, göra allt som de gjorde och uppfylla alla deras önskningar. Och småningom skulle han förändras och bli lika vild och fri som de.
Varje natt när månskenet glimmade i rutornas isblommor vaknade Ynk i badhuset och satte sig upp för att lyssna. Och varje natt drog han yllemössan över öronen och tassade ut.
Han gick alltid samma väg, snett över stranden och sluttningen och in i skogarna mot söder. Han gick så långt bort att skogen glesnade och han kunde se in mellan Ensliga Bergen. Där satte sig Ynk i snön för att vänta, ända tills han hörde vargarna tjuta. Ibland var de mycket långt borta, ibland närmare. Men de sjöng nästan varje natt.
Och varje gång Ynk hörde dem stack han nosen i vädret och svarade.
På morgonsidan smög han sig hem igen och kröp in i badhusgarderoben för att sova.
En dag tittade Too-ticki på honom och sa: På det där sättet glömmer du dem aldrig.
Jag vill inte glömma dem, svarade Ynk. Det är därför jag går dit.


ur TROLLVINTER av TOVE JANSSON

måndag 15 mars 2010

this peeping-Tom needs a peephole and an uptempo song




rubrik ur DEPOT, DEPOT av TOM WAITS

söndag 14 mars 2010

tjocka artonhundratalsromaner med svåra titlar

Det var inte bara Robert Downey jr jag blev nyförälskad i när jag såg den senaste filmatiseringen av Sherlock Holmes på bio för ganska precis två månader sen. En enorm lust att läsa böckerna väcktes också djupt inne i mitt, av kurslitteratur till trötthet och uttråkning belästa hjärta. Egentligen hade jag tänkt tömma biblioteket på engelska upplagor, men jag kunde inte riktigt vänta tills de hade öppet, utan letade fram ett par sönderbläddrade pärmar med tolv samlade berättelser i översättning av Nils Holmberg, och satte ganska omgående igång med Baskervilles Hund, som jag läste senast 2004.

Jag brukar försöka plöja igenom klassikerna, men det är inte alltid man förstår vad som gjort böckerna så väldigt speciella. Vissa förlorar lite av sin magnificens när de tas ur ett fattigt och begränsat sammanhang och istället intas i dagens överflödiga och multikulturella litteraturskattgömma. Dracula har jag läst två gånger utan att riktigt gripas av, i Frankenstein var illustrationerna läskigast och Peter Pan saknade sensmoral, men Sherlock Holmes och dr Watsons äventyr förlorar varken spänning eller lyster med åren. Sir Arthur Conan Doyles språk är alldeles underbart, även i översättning, och jag riktigt längtar efter att få sätta tänderna i A Study in Scarlet på originalspråk!

"Det var en dag mot slutet av september och höstdagjämningsstormarna hade börjat med ovanlig häftighet. Vinden tjöt hela dagen och regnet piskade mot rutorna, så att även i hjärtat av det stora människoverk som heter London man tvangs att ett ögonblick frigöra sig från tanken på vardagslivets enahanda och konstatera närvaron av mäktiga naturkrafter som bakom civilisationens galler ryter åt människan som otämjda vilddjur i en bur. Ovädret tilltog mot kvällen och stormen ylade och snyftade i skorstenspipan som ett förtvivlat barn. Sherlock Holmes satt dyster och allvarlig vid ena sidan av den öppna spisen och gick igenom registret över sina fall, medan jag satt på den andra sidan, så djupt försjunken i en av Clark Russells utmärkta sjönoveller, att ljudet av stormen till slut tedde sig som avlägset vågbrus. Min hustru var på besök hos en faster och jag hade på några dar flyttat tillbaka till min gamla bostad på Baker Street."

ur DE FEM APELSINKÄRNORNA av SIR ARTHUR CONAN DOYLE

Jag träffade Martin i förmiddags och eftersom han inte sett filmen än och jag gärna ser den igen beslöts det om biodate imorgon efter arbetstid. När jag pumpat allt som finns att få tag på om den extraordinära privatdetektiven och hans trogna kamrat ska jag återkomma med en mindre Downeyberusad bedömning av filmen. Nu längtar jag tills imorgon kväll!

little darling



rubrik ur HERE COMES THE SUN av THE BEATLES

torsdag 4 mars 2010

in the white room, with black curtains, near the station

Vad gör man när man har fotoabstinens och ingenting att ta bild på och inte får någon inspiration av en smutsvit omgivning? - Jag tog bild på mitt sovrum, för det har jag ju inte gjort förut liksom.


Fick inte godkänd på tentan heller och det känns lite mörkt även om det inte var oväntat. Orkar verkligen inte älta men det hade ju varit bra om jag kunnat eliminera lite av tyngden från axlarna. Önskar jag kunde motivera mig att få det undanstökat, men jag känner mig som Bellman när han hellre vänder och simmar tillbaka en mil än fortsätter de sista hundra meterna till motsatt strand. Om det beror på snedvriden lathet eller kass problemlösningsförmåga tänker jag inte spekulera i.



rubrik ur WHITE ROOM av CREAM

2 x Depp + 2 x Downey =

Har sett ett otal filmer på sistone och har lite att säga om fyra av dem:

Alice in Wonderland
Besökte igår Rigoletto och såg premiären av Tim Burtons tolkning av Alice i Underlandet. Blev faktiskt lite besviken.
Filmen skilde sig från den gamla tecknade versionen på många vis, men hade bevarat några viktiga detaljerna vilket ledde till nostalgisk återigenkännelse. Storyn var en annan än i föregångaren och även om den var ganska förutsägbar och fattig var animationsarbetet och skådespeleriet fläckfritt. Burtoniskt och Deppiskt, men utan djup.
Känner dessutom att den inte behöver ses i 3D. Tekniken är läcker och fascinerande, men efter två timmar har man fått mer än nog. Eftersom filmen i sig är vackert gjord har den inget behov av att sticka ut från duken, men framför allt får jag ont i huvudet av att behöva fokusera ögonen och måste nästan blunda när kameran rör sig. Jag tycker tekniken kan få ytterligare ett par år på sig att utvecklas. Tack och bock.

Dead Man
Lo och Lucas var över hos mig igårkväll för att dricka te och se på film. Lo var obeveklig i sitt val och eftersom rullen innehöll Johnny Depp och utlovade ”musik av Neil Young” gick vi med på att ge den ett försök.
Det var ett vansinnigt misstag. Filmen är regisserad av Jim Jarmusch och han och jag har ett litet knakigt förhållande som ibland är himla passionerat och ibland blir plattare än en envångins pannkakstårta. Dead Man har 7,7 stjärnor på IMDB, men det enda som gjorde att vi stod ut var för att den var så dålig att den blev rolig. Iggy Pop som läser morbida böner iförd klädsel à la 1800-talsk herdeflicka, Depp som rider runt i skogen och gör absolut ingenting i en halvtimma, mördar brutalt en minut och sen rider omkring i skogen och gör absolut ingenting i en halvtimma, för att återigen mörda brutalt i en minut. Det räcker inte riktigt.
Däremot hade han en indiankompis vid namn Nobody som vägrade inse att Depp inte var en död poet och som fällde random kommentarer och fick oss att vrida oss av skratt. Favoriter ifrån kvällen:

We need a canoe.
Good day for a canoe ride.
Do you have tobacco?
Good God I’m hit.
I guess Nobody gets you.
Don’t let the sun burn a hole in your ass, William Blake.
Hootka!

Och Lo:
- Jag följer två bloggar, en jättebra och så din Alicia.

Vad gäller soundtracket av Neil Young så hade han dragit tre distade ackord som sen användes i varenda laddad scen. Alltihop påminde lite om Korpen Flyger, och de som sett den kan ju ana vad jag ger för betyg.
Se aldrig Dead Man, okej?

Natural Born Killers
Tarantinos skildring av ett kärlekspars brutala slaktande av familj, främlingar och alla andra människor på jorden var något för grov för mig.
Första halvan satt jag med vitt uppspärrade ögon eller gömde mig under filten, men efter halvtid började det våldsamma övergå i lite mer dråplighet och då tyckte även jag det var roligt. Dessutom var det ungefär där som Downey Jr. gjorde entré och han var, som förväntat, briljant. Väldigt omoralisk och lagom vansinnig, blev mer och mer omoralisk och vansinnig allt eftersom tiden gick och slutade med håret åt alla håll, blodiga händer och de vackra ögonen fyllda av vildsint upphetsning. Hade hans rollfigur spelats av någon annan hade jag med största sannolikhet inte sett färdigt filmen, men jag kan på något vis förstå om människor som är väldigt olika mig tycker om den.

Kiss Kiss Bang Bang
Tidernas töntigaste titel på en fin film, eller är det bara jag som inte fattade kopplingen till Bond-låten?
Kriminalkomedi som var dråplig och snöplig precis hela tiden, många skratt och en Downey som för ovanlighetens skull spelade något så när moralisk men också ganska retarderad. Full sympati får han i varje fall och en redan frälst blir inte mindre kär.

Jag har sett Harry Potter and the Half-Blood Prince för åttonde gången också men det kanske räcker om jag säger att den får fem av fem pygmépuffar?

onsdag 3 mars 2010

ååh

1 Natural Born Killers
2 Kiss Kiss Bang Bang
3 Gingerbread Man

Downey varvar rådjursögonen med välavmätt hänsynslöshet och brist på moral och det är då han är som bäst. Svart jacka och håret åt alla håll, pistolen i byxlinningen och ciggen i mungipan. Det gör lite ont i mig att han inte är min.

tisdag 2 mars 2010

jag är inte arbetslös - jag har sportlov!

Det här är den skönaste veckan på hela året. Familjens herrar (fyra stycken högljudda sådana) har begett sig till farfarstugan i fjällen, medan jag och mamma lever helt efter egna lagar.
”Helt utan lagar” vore kanske mer riktigt att säga, anarkin än total och livet blomstrar! Vi gör inte annat än att se på film (minst varannan med Johnny Depp), äta choklad och goda middagar, spela Springsteen på högre nivå än vad som är bra för kanariefåglarna, sitta uppe sent om kvällarna och dricka te i hälsoskadliga mängder.
Eller jo, lite konstruktiva är vi också! Jag har hittills hunnit måla akvarell för första gången sen gymnasiet (första gången frivilligt sen högstadiet), sytt upp en klänning och en kjol samt flyttat knappar som satt fel, jobbat på en bilderbok som ska ges till min forna scoutledare som tack-för-allt i efterskott och umgåtts med en eller annan försummad person. Mor min står halva dagen i glasverkstaden och på fredag ska vi börja flytta in hennes fat och smycken till stan för att ställa ut på Galleri Ängel kommande två veckor.
Jag har också hunnit se Harry Potter & Halvblodsprinsen för åttonde gången i ordningen och extramaterialet för andra. Den blir liksom aldrig uttjatad. Så jag är nykär i Ron. Imorgon vankas det Robert Downey jr med Carolina och på onsdag tänkte jag se premiären av Alice i Underlandet samt avsluta med Melonia ihop med Lo och Lucas. Förutom det planerar jag att kolla upp mammas screentryckutrustning, bada bubbelbad och läsa Sherlock Holmes.
Kan det bli bättre? Varför har jag inte varit arbetslös förr?
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...