söndag 27 juni 2010

jag vill jag vill jag vill ha en liten kanin


Micka Jagger 2000-07-26 - 2007-12-07

lördag 26 juni 2010

midsommarritten

Klockan var inte mer än 04.15 när jag i torsdags morse klev upp och satte på kaffevatten. En timma senare var jag på plats i stallet och medan jag ryktade en halvsovande Abbe började morgonpigga ryttare troppa in, doftandes av förväntan och myggmedel. Vid sexslaget samlades vi på stallplanen och satt upp, och sen gav sig ponnyerna iväg med storhästarna efter, på ett 34 ekipage långt led som glänste gyllene i ljuset från morgonsolen.

Abbelito var pigg och glad. Första traven valde han att ta i tretakt och när jag försökte hålla in honom galopperade han på stället hellre än att bryta av. Men det var bara roligt - han var inte slitig eller bockig utan själalycklig över att komma ut och knegade på med öronen spetsade och i snyggare form än han gått med mig under någon av dressyrlektionerna. En del ponnyer och I-Ms häst var på busigare humör men förutom två avramlingar klarade vi oss ganska problemlöst runt sjön, genom skogarna, över ängarna och förbi flockar av lösgående kor.


Det går liksom inte att beskriva hur fina de dryga två timmarna var eller hur härligt det är för en ridskoletjej att komma ut på en riktig långritt i skog och mark på en häst hon känner sig trygg med. Skulle jag använda ett ord vore det ’sagolikt’ och det säger ändå inte hälften av hur det kändes att trava längsmed skogsbrynet, klättra uppför branta backar i skogen och galoppera på smala vägar som en alldeles självständig del av en tvåenighet i ett band av 68 sammanlänkade och lyckliga själar innan klockan ens slagit bruklig uppstigningstid.


Strax efter åtta var vi tillbaka i stallet, sadlade av, åt frukost och gav I-M sitt diplom (ja hon blev himla glad) och under tiden skodde hovslagaren av hästarna så att de skulle få gå barfota på betet. I grupper om fem till tio gav vi oss så av igen, barbacka, och släppte hästarna i sommarhagen där de helt försvann i det höga gräset. Tillbaka åkte vi i I-Ms hästtransport och efter att ha sköljt bett och hängt undan träns lämnade jag, Hanna, Klara och deras kompis stallet med siktet på Hummelmora hage.

Så togs årets första dopp och när vi låg på klipporna och torkade kändes det oerhört surrealistiskt att klockan inte var mer än tio trots att vi redan hunnit uppleva glädjeämnen för en hel livstid. Vattnet var en nästan lika underbar plats som hästryggen och andra doppet låg Hanna och jag och flöt omkring i en halv evinnerlighet innan vi pallrade oss upp igen. Förutom en otäckt sällskapssjuk gubbe och en kärring som oupphörligt skällde på sin hund var timmarna vi spenderade vid och i sjön ljuvliga, och klockan hade hunnit bli halv två innan vi tog bilen hem till Klara för att äta lunch.

Så blev hon fyra igen, fast ett halvt dygn senare, och vi svängde in framför I-Ms hus för att dricka öl på hennes altan och planera nya ridskolan. ’Öl’ innebar även ett antal glas rödvin och småningom världens godaste hemgjorda citronsnaps, och ’planeringen’ övergick i hjärtligt asgarv och, för Ing-Maries del, historieberättande som fick oss att storkna.
Förutom världens bästa ridlärare är hon dessutom världens skönaste människa med en livserfarenhet som inte är av denna världen. Hon berättade om när hon föll av en häst och bröt ryggen men fortsatte bitcha med ambulanspersonalen tills de satte narkosmask över näsan på henne, om när hon bröt armen mitt itu och vägrade operera för att hon skulle på kryssning veckan därpå, om whiplashskador och ett dåligt hjärta, myggallergi, äldre bröder som band henne i vilda-västern-stil och la henne på tågspåret, bilar hon tänt eld på och hundratals hästanekdoter. Min personliga favorit var den när hon smugit över till grannen om nätterna och olovandes ridit hans inhysta finhästar från stan. ”Man red den man lyckades fånga in och jag fick snabbt en favorit som var jävla bångstyrig i början men som det blev riktigt fin pli på efter ett tag.” Tre år senare jobbade hon med hästar och insåg att chefens egen var kusligt bekant. När de pratade om den berättade han hur fantastiskt det varit för tre år sen när den kom tillbaka från sommarbetet och var inriden. Jag skrattade så jag storknade.

Andra favoriter var formuleringen "hon ser ut som en havande tax och lämnar snigelspår av slem efter sig", uttrycket "malariaspel" och Hannas och I-Ms konversation om säkerhet:

- Men I-M, du måste ju ha kortisonspruta med dig när du rider ut!
- Nej, jag är ganska snabb. Men en gång var det farligt...


Det blev förfärligt sent med tanke på att man varit uppe sen klockan fyra men det gick liksom inte att slita sig förrän man var redligt berusad och insåg att morgondagen var ens Första Arbetsdag. Jag fick skjuts hem och däckade rätt omgående, men den där citronsnapsen hade varit för god för sitt eget bästa och gav natten en lätt bismak av snurrig kräkfärdighet. Behöver jag säga att det inte spelade den blankaste roll? På det hela taget var dygnet ändå sagolikt och det finaste jag upplevt - kanske någonsin.

onsdag 23 juni 2010

onsdag


Idag har Carolina och jag mest legat på en filt i solen på min gräsmatta och funderat över vad vi ska hitta på. Svaret blev kalas i Dumbledores ära och syjunta. Någon annan gång - för i praktiken kom vi inte mycket längre än till kardemummabullar.

"sitter ni såhär illa får ni rida på pilatesbollar nästa lektion!"

Under de tolv år jag ridit på min ridskola har jag aldrig lärt mig så mycket eller haft så roligt som den senaste terminen. Ikväll har Hanna och jag gjort ett diplom värdigt vår enastående före detta ridlärare, vilket vi överlämnar efter midsommarritten torsdag morgon.



För utomordentlig coaching under vårterminen 2010, tilldelas härmed
I-M
DIPLOM och titeln VÄRLDENS BÄSTA RIDLÄRARE

Med hästens bästa prioriterat framför ryttarens samt proportionerliga mängder humor, disciplin och förnedring har hon givit ordet ”ridning” en mycket mer smärtsam men väl tillfredsställande innebörd. Hon har genom fyndiga kommentarer och hårda bud åsamkat veckolång träningsvärk och bidragit till djupare insikt om hästen och livet (sexualkunskap undantaget), och trots detta lyckats ta hästintresset till nya höjder.

Vi har nu lärt oss att sitta på ’härligheten’, styra med ’flickorna’ och få hästen att trava på givet kommando.

Undertecknade anser I-M även vara lämpad för roller som ståuppkomiker, livscoach och moster.

A och H

rubrik av I-M

tisdag 22 juni 2010

gårdagens lärdom


Hoppa aldrig över eftermiddagskaffet, oavsett hur ont om tid du har.

måndag 21 juni 2010

pratade i telefon med Carolina och målade en liten ful fågel


Dagens beslut: Bli mindre pretantiös, ladda upp halvfärdiga saker, skisser, fula fåglar och dylikt.

lite Yorkshire

Jag har blivit med giraff i högerspalten,
och målat lite händelselöst Yorkshire.

söndag 20 juni 2010

när jag ändå var igång

Det är ju inte konstigt att ångesten biter sig kvar när man låter den ta fysisk plats. Jag har inte pluggat på fyra månader men likväl har de jävla psykologiböckerna legat där, i en stor otäck hög av magont.
Efter att ha bytt ut lådorna, städat bakom sängen, röjt, sorterat och slängt tog jag itu med Ångesthögen också, och nu är alltihop undanstuvat och gömt - böcker såväl som känslor. Behöver jag säga att det verkligen ger resultat? Här känns rent!

Elvis has left the building


Idag har jag kommit till skott med inredningsprojekt numero uno: jag har plockat bort mina Elvislådor. De är charmiga för all del men ärligt talat riktigt ruskigt fula, och himla röriga, och otympliga, och mest ivägen. Jag gjorde dem av ett paketpapper för massor med år sen men nu har jag tröttnat - så idag fick de gå i pension i utbyte mot en mindre, vit variant. Frågan är hur i all världen jag lyckades föra över innehållet i de första två till utrymmet i den senare?


Känns så fräscht och skönt med den lilla vita. Och så har jag plats för mina inramningar av de finaste bilder som finns på Jake och Robert, så jag möts av deras solstrålsleenden varje dag.

lördag 19 juni 2010

som att fylla år

De senaste dagarna har det dimpt ner ovärderliga skatter i brevlådan. Först kom Seabiscuit och igår anlände Brokeback Mountain i sällskap med ett väldigt kort men väldigt fint brev från Miriam, komplett med Zodiac-referenser och bifogad bild av henne, mig, våra hundar och en klonad Jake. Ljuvligt! Seabiscuit och Brokeback är två av mina favoritfilmer och de förtjänade att finnas i filmhyllan i bättre upplaga än som VHS respektive inspelning - så nu står de där och jag längtar efter första bästa regniga ensamdag då jag kan se på sistnämnda och gråta ögonen ur mig.
’Cause I’m a sucker for a fellow in a cowboy hat.

fredag 18 juni 2010

chasing those greenfields that lie just over the hill

När åskan gick så det skakade i huset (fysiskt, vi kunde känna de värsta smällarna) och regnet attackerade takpannorna som kulsprutegeväder fick jag en släng av kreativitet och satte igång att måla. Det händer inte ofta och här får ni se resultatet - inte för att jag arbetade särskilt ihärdigt eller är vidare nöjd, utan tvärt om för att jag hoppas kunna öva upp akvarellkunskaperna i framtiden och då kanske det kan vara kul att se en utveckling.



rubrik ur SAY YOU WILL av MICK JAGGER

torsdag 17 juni 2010

söndag 13 juni 2010

ögonfröjd




Nu har de åkt.

lördag 12 juni 2010

got fire?


Efter Prince of Persia var Miriam på desperat jakt efter Ernst-tändsticksaskar. När det visade sig att Designtorget slutat sälja dem bestämde vi trotsigt att göra egna - och med våra favoritmän istället.


Sagt och gjort, de senaste kvällarna har vi suttit på golvet och beskurit, limmat, lackat och fnittrat.






Framsidan av mina tre, på baksidan står det:
Jake - I promise, that one day, everything's going to be better for you.
Robert - The truth is, I am Iron Man.
Ewan - Got fire?

Jakes citat är från Donnie Darko och passade så ypperligt ihop med det megaglada porträttet. Jag kommer aldrig kunna vara ledsen med den nära till hands.

Lär tändas ljus oftare här hemma från och med nu.

leave me golden, tell me dark

Hittills har vi:
o Avnjutit två timmar av Jake Gyllenhaals magrutor och bedårande uppåtmungipor i Prince of Persia. Filmen i sig var ganska precis vad jag väntat mig - rätt risig och rätt underbar - med massor av action och nytänd förälskelse i huvudrollsinnehavaren.
o Druckit kaffe och ätit jordgubbar på uteservering.
o Spenderat halva gårdagen i sofforna med Zodiac och wienerbröd.
o Jamsat omkring i mjukisbyxor och med paraplyer.
o Promenerat i "skogen" med Emmet (som är en North American Shepherd, jag vet att ni undrar).
o Lyssnat på Astrid Lindgren-böcker på LP.
o Varit kreativa och pysslat (mer om det får ni se senare).
o Druckit otaliga muminkoppar med kaffe.
o Legat i gräset i kvällssolen och tyckt förfärligt synd om Cami som missade bussen hem.


Världens sötaste duo.

Just nu är Mirrs och Emmet hemma hos andra bekantskaper och jag ska iväg på studentmottagning i det Alesundska residenset. Sen lutar det mot Iron Man, hoho!

rubrik ur AND NO ONE KNOWS I'M GONE av TOM WAITS

torsdag 10 juni 2010

'cause summer's here and the time is right for racin' in the street

Igår hade Carolina och jag en ovanligt vimsig dag när vi mest satt i Tanto och åt jordgubbar men ändå var helt trötta i benen efteråt. Ikväll har jag ätit pannkakor och druckit Baileys hemma hos Hanna och imorgon kommer Miriam hit för att dricka kaffe i muminkoppar, se på Prince of Persia och bo i mitt rum ett par nätter. Dessutom hälsar Cami på och Ronja kanske tittar förbi och ja - det känns som om det kommer bli en fin fin fin långhelg.



foto av CAROLINA NYKVIST
rubrik ur RACING IN THE STREET av BRUCE SPRINGSTEEN

onsdag 9 juni 2010

goldwatch blues

I went up for my interview on the 4th day of July. The personnel man he questioned me until I nearly cried, made me fill in forms, until I shook with fear, about the colour of my toilet roll and if my cousin's queer.

Mick Softleys första arbetsintervju var nog värre än min egen, men han hade ordets gåva så jag lånar tacksamt ett par citat ändå.
Jo, mycket riktigt - jag har idag varit på min första arbetsintervju. Det visade sig nämligen att en av kvinnorna jag rider ihop med är chef för Skansens restauranter och att de hade användning för min sprudlande personlighet och mina starka armar i sommar, under de Stora Dagarna och när-det-behövs. Så efter att, med betydligt större möda än orden får det att låta som, "slängt ihop" en CV for jag idag på arbetsintervju på Solliden och mötte min ridkompis och potentiella chef under något mer formella former. Det hela fortlöp ganska smärtfritt, jag varken grät eller skakade av rädsla, men visst var jag nervös. Efter fyrtiofem minuter skiljdes vi emellertid åt med avskedsfrasen "då ses vi i stallet på fredag, och här på måndag".

Jag tror det innebär att jag fick jobbet, i vilket fall ska jag dit igen på måndag på introduktionskurs för att lära mig hur allting fungerar. Jag tror det kommer bli otroligt roligt!
Jag hade faktiskt tänkt söka jobb på Skansen eftersom jag tycker det är ett trevligt ställe varifrån jag bara har positiva intryck och goda minnen, men det blev inte av i våras och kändes försent nu - tills Malin tog mig i armen och frågade om jag behövde sommarjobb. Ett ypperligt sammanträffande tycker jag, och en väldigt bra start på, och förhoppningsvis utveckling av, mitt arbetsliv.

Vad jag kommer få göra? Det är en bra fråga som jag ska svara noggrannare på efter introkursen. Kassapersonal är prio som jag förstår det.

He took me outside to where the gravestones stand in line. "This is where we bury them, in quickstone and in lime, and if you're going to work for us this you must agree - that if you're going to die, please do it during tea break."



rubrik ur GOLDWATCH BLUES av MICK SOFTLEY genom DONOVAN

måndag 7 juni 2010

stolpskott & skavsår

Hej dagboken! Jag måste bara berätta om en incident i förra veckan när jag gick runt och såg ut som ett förbannat stolpskott. Det förvånar mig nämligen att jag släppts utanför grinden sen dess, men inom en snar framtid kommer väl hundfångaren och burar in mig (med all rätt).

Det började med att jag fick en igenridningstid i onsdags och vid femtonsnåret drog på mig ridbyxor, en t-shirt och kängor för att ta pendeltåget till stallet. I vanliga fall får jag skjuts (that's how lucky I am) men med tanke på klockslaget var det inte tal om sådant utan jag fick välja alternativet - kommunaltrafik.
Vad jag glömde bort var det faktum att mina ridkängor är två storlekar för små, går utmärkt att rida i men lämpar sig mycket dåligt för längre promenader. Eftersom jag först skulle ner till stationen och sen ifrån en annan station till stallet hade jag en bra promenix framför mig, och det var ungefär halvvägs som jag började inse att jag fått skavsår.
Vidare var det mycket varmt, närmare tre-fyra hundra grader Celsius skulle jag tippa. Jag var svettig redan när jag kom fram och efter en timma och en kvart av intensiv I-M-träning var det svårt att ens se var tröjan var svettig eftersom man omöjligt kunde hitta någon kontrastfull torr fläck som skvallrade om dess egentliga färg. Mitt högröda ansikte och redan skitiga men nu även svettvåta hår avslöjade mig nog ändå.

Jag tycker det är obekvämt nog att åka kommunalt i ridkläder - det känns som om man sprider skit och allergikermördande partiklar omkring sig. När jag nu återvände till stationen hade skavsåren hunnit utveckla sig till såna där hel-häl-täckande blåsor som gör förjävla ont och förutom det faktum att jag luktade häst, var dränkt i svett och kände mig allmänt svullen, öm och obekväm på grund av mensvärk gick jag alltså och haltade.

I genomsvettad tröja, illrött ansikte och med en 120 centimeters P I S K A i ena handen H A L T A D E jag fram.

Ååh, det ger uppslag för så många otäcka förutfattade meningar att jag inte ens vill tänka på det. Det är tur att jag läst psykologi och lärt mig om Spotlighteffekten och att det bara är ett fåtal som lägger märke till att man går ut i skitigt hår, osminkad eller med en ful tröja trots att det känns som om hela världen skrattar åt en. Men jag tror jag i onsdags var det gyllene undantag som gör regeln gällande - ingen kan ha missat mig.
När jag var halvvägs hemma fick jag nog och drog av mig kängorna för att gå återstoden av biten barfota. Nu haltade jag inte längre men gick med ett par skor i ena handen och fortfarande den fördömda piskan i andra. Det fattades bara att jag skulle 1. trampa i hundbajs och 2. springa på en mörk mystisk mycket stilig Robert Downey Jr.-kopia.

Jag sa en gång, lyckligt fånleende och med huvudet bland molnen, att ridningen är värd alla mina fredagkvällar. Jag vete katten om den är värd mina onsdagseftermiddagar.


Så, det var dagens I-landsproblem från och Alicia (F19). Nu över till kvinnorna i Indiens slum och Afrikas lerhyddor - hur har era dagar varit?

söndag 6 juni 2010

Bruxelles IV


På söndagmorgonen promenerade vi den korta sträckan till Seriemuseet för att läsa om Tintin och de andra, studera vägen från skisser till färdiga seriestrippar och beundra den alldeles underbara muminutställning de så passande hyrde in just för tillfället.


Sen saknade mamma och jag shoppingen vi inte fått göra dagen dessförinnan och gav oss ut på stan i sällskap av bror A. Men, det var söndag och alltihop visade sig vara stängt.


Så vi irrade omkring ett tag och hamnade på vackra Grand-Place igen lagom till att regnet kom, varpå vi flydde in i ett öppet chokladeri för att trösta oss med tryfflar.
Och sen var det dags att åka hem.


Så, sammanfattningsvis innebar Bryssel två-muséebesök-och-en-himla-massa-promenader, och det är därför jag är lite besviken. Det var förstås mysigt att knalla omkring på stan och se på hus, men det hade man kunnat göra på ett par timmar, inte en och en halv dag. Vi har stressat massor, utan att ha någon riktig punkt B att ta oss till, och i kombo med regn, stängda butiker och ojazzig jazz blev det rätt enformigt. Jag kanske bara är bortskämd med väldigt företagssamma resor där vi far mellan olika sevärdheter och Upplever saker - men i vilket fall blev inte Bryssel riktigt vad jag förväntat mig. Inte för att jag önskar jag inte åkt dit, utan tvärt om skulle jag ha velat stanna bra mycket längre.

blogginternt 1.1

Så! Kaoset är totalt.

Jag har länge tänkt byta bloggadress. Därför att:
1. 'Kvistgubbe' känns som ett fjortonårigt Alicia och betyder numera inte mycket mer än ett snabbt inloggningsnamn för mig.
2. 'Kvistgubbe', 'Alicia Sivertsson', 'the Shuffle of an Overflowing Day' - det blir mycket att hålla reda på. Betydligt bättre med bara ett namn och en titel.
3. Gamla bloggen VÄGRADE visa kategorier under inläggen, trots att jag fick det att funka i min testblogg. Dessvärre verkar det vara samma grej här. Jag blir knäpp.

Nu kändes det dumt att dröja längre, eftersom läsarantalet ökat och jag börjat mixtra med layouten. Synd att leda sånt in på ett spår som kommer ta slut - och alltså flyttar vi redan nu!
Men det är inte så krångligt. Bara för er att knappa in nya adressen på bloglovin' och komma ihåg att jag hänger på aliciasivert från om med nu.

Säg till om något inte funkar som det ska!

lördag 5 juni 2010

blogginternt 1.0

Goddagens! Tänka sig att man kan blogga om sin egen blogg - det tänker jag göra nu.

Som några av er noterat har det på sistone dykt upp lite bilder i högerspalten. Jag fick idén när jag gjorde längtansinlägget om Gotland och började rota i bildarkivet efter fler foton som 1. jag gillade och 2. passade kvadratiskt beskurna med blåstick och 3. inte var några direkta porträtt utan lite poetiska och 4. till viss del representerade mig och den här bloggen. Puh!

Helt nöjd är jag inte, jag gillar dem så länge det bara är text i inlägget intill men i kombo med bilder blir det rätt rörigt. Hur som haver ska jag ha det så här ett tag och fylla på när jag kommer på vad som saknas.
Igår började jag även trycka in ett eller annat favoritcitat, och helheten kändes genast bättre. Tanken är att de och bilderna ska vara länkar till kategorier (om jag kan få dem att visas under inläggen någon gång (det kan jag inte)), "viktiga" inlägg, favoritlåtar, favoritartister och så vidare. Problemet är att jag har huuur mycket bra citat som helst på lager, och vill förstås ha med alla. Och så vill jag ha åtminstone ett från varje favoritartist. Och så vill jag... ja, ni vet. Så det är ytterst provisoriskt fortfarande. Men i vart fall jobbar jag på det - allt eftersom idéerna kommer till mig. För tillfället är citaten länkar till respektive låt på Spotify, och de flesta är från Tom Waits, förstås.

Är det inte fint att det tar mig precis ett år att börja mixtra med bloggens layout? Nästa år kanske vi får till en header också.


Och förresten! Ni får jättegärna säga till om det är något särskilt inlägg som passar in under "Mer eller mindre läsvärt", där jag tänkt länka till de 'bästa' posterna.

fredag 4 juni 2010

Bruxelles III


Bryssel har så mycket art nouveau-hus att de låter dem förfalla, Bryssel har muralmålningar på varannan fasad, Bryssel har megamoderna skyskrapor med första klassens service och teknik, och Bryssel har måånga genomäckliga, totalvidriga, asskabbiga delar. Tunnelbanan måste nämnas - det låg skräp och lort överallt och varenda station luktade piss. Flera områden följde samma standard och man kunde riktigt känna skiten suga sig fast i hår, hud och kläder. Det var outhärdligt, för att inte säga otroligt i kontrast mot allt det fina.


Meeen mamma och jag trotsade äcklet och tog tunnelbanan till Hortamuseet. Victor Horta var en av världens främsta art nouveau-arkitekter och i Bryssel finns hans hem - makalöst så väl utvändigt som invändigt. Där fick jag tyvärr inte fotografera, men vill ni se bildexempel kan ni kika här.


Så efter en hel dags promenader och ett museebesök hade de övriga i sällskapet återvänt till hotellet för att vila, medan mamma och jag tyckte vi skulle utnyttja tiden och utrymmet i resväskan och gav oss ut för att shoppa. Det skulle finnas ett second hand-område en bit ifrån Hortamuseet så vi knallade runt i regnet och letade, men när vi till sist hittade rätt visade det sig precis ha stängt, och istället tog vi plats på en liten inrökt pub för en välbehövd kopp kaffe.


Och så fick vi lite snopet ta tunnelbanan tillbaka till Boursen då det närmade sig tid för kvällsmat. Där utförde en gubbe och hans hund det finaste tiggeri jag sett - hade jag haft pengar på fickan hade hunden fått alltihop bara för att han var så duktig som låg där alldeles fint med glasögon på och bad om matpengar medan husse satt en bit bort och iaktog.




Och jag fick resans - eh - bästa bild! Jag stod och knäppte miljöfoton på hunden med omgivning utan att kolla snabbvisningen och märkte alltså inte förrän på planet hem att jag fångat en liten spillevink också. Han däremot verkar varit väl medveten om att han kom med. En väldigt festlig överraskning tycker jag som skrattade så jag skrämde upp halva kabinen när jag upptäckte honom.


Så käkade vi och skålade för farmor, varpå hon, jag, mamma och farbror M gick för att titta på jazzen. Det hela var lite av en besvikelse, så vi blev inte helt långvariga.


Tillbaka i lobbyn såg vi återstoden av Eurovisionen på storbilds-TV (hidöst) och drack champagne. När det hela var över upptäckte jag att BBC sände en Rolling Stones-dokumentär vilken jag bara måste kolla på och till vilken jag småningom somnade.

torsdag 3 juni 2010

män män män män män män män

Det här fick mig att hoppa högt upp och ned och faktiskt, på riktigt, dansa lyckodans när det kom med posten idag.


Sherlock, som äntligen släpptes igår men som CDON skrämdes genom att försena (som tur är bara till idag) och alla tre Spider-Man-filmer i en box, inklusive ytterligare tre skivor extramaterial. Åh jag önskar vi inte hade avslutning med småscouterna ikväll... Jag vet vad jag ska göra hela helgen!

Bruxelles II


Förutom vackra art nouveau-fasader kryllar Bryssel av muralmålningar. Eftersom Belgien är känt för sina seriefigurer (Tintin, Lucky Luke, Marsupilami, Smurfarna m.fl.) är sådana ett återkommande tema.


Fast jag hittade ett hus som Jef Aerosol målat i precis min smak.


Runt hörnet stod en jävligt söt kille och hade det bra.













onsdag 2 juni 2010

Bruxelles I


På lördagsmorgonen vaknade vi tidigt och möttes upp i foajén för frukostbuffé. Den var himmelsk - med fil och yogurth och fruktsallad och bröd och alla sorters pålägg i fem olika versioner och muffins och croissanter och pain au chocolat och wienerbröd och kokt ägg och scrambled eggs och köttbullar och bacon och juicer och kaffe och te.


Sen gick vi ut på stan! Bryssel har ett enastående kulturarv med makalös art nouveau-arkitektur, och eftersom både mamma och jag är suckers för jugendstil blev det myyycket husfasadsfotograferande, pekande och beundrande.


Bourse de Bruxelles.




Så kom vi in på magnifika Grand-Place, ett torg omgärdat av alldeles fantastiska byggnader, bland andra stadshuset.


Där riggades det inför spelning, för den här helgen gick Brussels Jazz Marathon av stapeln för femtonde gången och massvis av band skulle uppträda på barer, klubbar och provisoriska utomhusscener.






Och ja, vi gick och tittade på Manneken Pis också. En liten bronsstaty av en pojke som står och kissar ner i en fontän - en av Bryssels största turistattraktioner(!). Statyn kläs ut med jämna mellanrum och den här gången var det till Pinocchio. Han "syns" i stenvalvet till vänster men ärligt talat syntes han inte alls och jag var faktiskt inte särskilt intresserad heller. Det var mer fascinerande med mängden människor som stod och beundrade honom.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...