fredag 29 april 2011

kvällens existentiella funderingar

Räknas det som att man har städat skrivbordet om man lagt alltihop på sängen istället? I så fall har jag städat skrivbordet, sorterat halva garderoben (här ska Traderas!), svullat i Union Jack-cupcakes, solat på balkongen, renskrivit brev, postat deklarationen (prisa Gud!), tömt pappersinsamlingen och soporna, lyssnat på den nästintill fulländade sextiotalsplaylisten, skickat viktiga mail och avnjutit alltihop med en Irish Coffee och lite Leonard Cohen såhär på kvällskanten.

Imorgon vankas det Valborgsmässoafton och uppemot-tretton-timmars-arbetsdag. Lär bli finfint ändå, förutom om någon beställer drinkar - jag ska stå i baren och kan bara göra kaffedrinkar. Jag vet inte ens vad det är i en A1 eller P2 eller P3 eller Pupphöjttillåttaminusfemtiotvåikvadrat, jag är whiskytjej (inte whiskyochcolatjej, inte romochcolatjej utan whiskyutanistacktjej (eventuellt en whiskyochkaffemedgräddetjej - påtår någon?)).
De ba "en Sex on the Beach tack" och jag ba "SECURITY!". Vore hemskt synd att ha halva Skansenstaben komma körandes i budbilar och ridandes på björnar, med mockningsgrepar och älgsövningssprutor i nävarna och brinnande facklor och grejer bara för att någon råkar ha dålig spritsmak och jag dålig koll. Vad är det i en Gin & Tonic förresten?

Sen är det första maj och min officiella heltidsanställning drar igång. Det kommer bli en lång lång lång fin sommar.

(Ihopskrivningaristheshitförresten.)

let's celebrate!

aliciasivert alicia sivertsson royal wedding kate william union jack muffins

watching afternoon repeats

aliciasivert alicia sivertsson house hus building byggnad

rubrik ur COUNTRY HOUSE av BLUR

torsdag 28 april 2011

det bortsprungna projektet

Så vad hände med Dumbledoreprojekt 3, undrar ni. Projekt 3 var tutti-frutti-oh-Rudy-halsduken i crazy-banana-färgsättning som skulle bli en gåva men som aldrig gavs bort. Den har legat i en vrå och samlat damm sen någon gång i november, men nu ska det äntligen bli ändring. Jag la just härligheten på posten i ett kuvert med tio frimärken och imorgon skickas alltihop söderut till Josefi, som föll för halsduken redan efter några få centimeter och som jag tror kommer bära upp den som ingen annan.

aliciasivert alicia sivert knitting sticka stickning knit färg colours

aliciasivert alicia sivert knitting sticka stickning knit färg colours

Garn: Molly från Jäsbro Garn, 100% akryl
Stickor: 4 mm
Sticksätt: mosstickning
Bredd: ca 23 cm, 40 maskorLängd: ca 210 cm, 580 varv
aliciasivert alicia sivert knitting sticka stickning knit färg colours

Alicia Sivert et Albus Dumbledore för en färggrannare vinter 2011.

onsdag 27 april 2011

through the wind, through the rain (3)

...

Fragment av en fulländad tillvaro, och nu känns verandalivet så blaserat.

rubrik ur WIDOW'S GROVE av TOM WAITS

but what about second breakfast?

aliciasivert alicia sivertsson frukost breakfast george harrison
Första lediga dagen efter åtta på arbetet.

rubrik ur THE FELLOWSHIP OF THE RING av PEREGRIN TOOK

lördag 23 april 2011

on the road /epifani 3

And that was the night Dean met Carlo Marx. A tremendous thing happened when Dean met Carlo Marx. Two keen minds that they are, they took to each other at the drop of a hat. Two piercing eyes glanced into two piercing eyes – the holy con-man with the shining mind, and the sorrowful poetic con-man with the dark mind that is Carlo Marx. From that moment on I saw very little of Dean, and I was a little sorry too. Their energies met head-on, I was a lout compared, I couldn’t keep up with them. The whole mad swirl of everything that was to come began then; it would mix up all my friends and all I had left of my family in a big dust cloud over the American Night. Carlo told Dean of Old Bull Lee, Elmer Hassel, Jane: Lee in Texas growing weed, Hassel on Riker’s Island, Jane wandering on Times Square in a Benzedrine hallucination, with her baby girl in her arms and ending up in Bellevue. And Dean told Carlo of unknown people in the West like Tommy Snark, the clubfooted poolhall rotation shark and cardplayer and queer saint. He told him of Roy Johnson, Big Ed Dunkle, his boyhood buddies, his street buddies, his innumerable girls and sex-parties and pornographic pictures, his heroes, heroines, adventures. They rushed down the street together, digging everything in the early way they had, which later became so much sadder and perceptive and blank. But then they danced down the streets like dingledodies, and I shambled after as I’ve been doing all my life after people who interest me, because the only people for me are the mad ones, the ones who are mad to live, mad to talk, mad to be saved, desirous of everything at the same time, the ones who never yawn or say a commonplace thing, but burn, burn, burn like fabulous yellow roman candles exploding like spiders across the stars and in the middle you see the blue centerlight pop and everybody goes ‘Awww!’.

ur ON THE ROAD av JACK KEROUAC, 1957
---

Del fyra avverkad. Fem sidor kvar av boken. Jag kommer läsa ut den på väg till jobbet imorgon.

torsdag 21 april 2011

en bit paj & du är väl inte liten i maten va?

En gång, i slutet av juraperioden, läste jag en psykologikurs vid Stockholms universitet. Kursen gav mig framför allt magknip och sög årsransoneringens sista livslust ur mig, men om inte annat har jag den att tacka för att jag träffade Lena.

Lena och jag ligger på samma nivå, skulle man kunna säga. Vi hittade varandra mitt emellan the encoding specificity principle och den fonologiska loopen och ingen av oss visste riktigt vad vi hade för oss. Lena pratade tyska och tyckte om att sy, shoppa second hand och fotografera. Av en mirakulös slump hamnade vi i samma arbetsgrupp under en studie av stresspåverkan och på den vägen var det. Efter kursen flyttade Lena till Uppsala för att studera mer fysisk läkekonst och jag tumlade runt i vårsolen ett tag innan jag hamnade på Skansen och förträngde allt om pro- och retroactive interferences. När flickan med de allra vackraste ljusblå ögonen någon gång är i huvudstaden försöker vi alltid att träffas.


Ikväll tog jag spårvagnen till Norrmalmstorg efter världens längsta stängning och uppskattningsvis trettio tusen sålda köttbullar. Lena kom i en likadan klänning som jag stått och dragit i tidigare samma morgon innan jag bestämde mig för att inte orka ha strumpbyxor, och mentaliteten var gemensam: Jag-har-inte-käkat-än-men-kan-nöja-mig-med-en-foccacia-om-jag-får-en-kaka-också-eller -ska-vi-ta-två?
Kófi på Birger Jarlsgatan hade kvällsöppet och tog brutalt i betalt för ett glas juice men serverade god paj och kanske den bästa varma choklad jag druckit. Vi började på uteserveringen med att konstatera att eftersom jag jobbade kvar och hon studerade samma ämne kunde vi inte ha mycket att prata om, men det gick ganska snabbt att hitta på samtalsämnen och skratta mer och hjärtligare än man hinner under en medelrolig all-inclusive lovvecka med VIP-kort på Disneyland och boende i Törnrosas slott. Det är liksom bara sjukt hur bra vi connectar.

Förmodligen var vi världens jobbigaste gäster som irrade omkring som yra fjäderfän, började i fel ände, välte juiceglas och kastade smörpaket omkring oss. Men man får göra så när man är ledig (jag tog i alla fall in disken trots att det inte fanns någon brickvagn att ställa den på och hade säkert börjat källsortera i farten om jag inte fått upp ögonen för bullbuffén istället). Efter att ha avancerat till ett hörn på övervåningen diskuterade vi destruktiva romanser, vikten av autenticitet (för att jag inte kom på någon annan synonym till genuin-het) och bläddrade i On the Road tills personalen började dammsuga och och världens jobbigaste gäster kördes ut på gatan.


Det händer sällan (oftast är jag väldigt fyndig), men varje gång jag träffar fagra Lena verkar det som att jag måste skriva ett långt och helt poänglöst blogginlägg om saken. För det är liksom så himla bra att det inte kan gå obemärkt förbi.

Nästa gång ska vi ta med kamerorna också.

måndag 18 april 2011

clotted cream & cowboys

eller Never doubt the Texas Ranger

Imorgon far Malin över Atlanten till Florida för att arbeta i ett travstall på okänd tid. För två veckor sen var hon i Stockholm för att prata med ambassaden och beviljas visum. Vi firade framgången med ett intensivt och helt fantastiskt dygn tillsammans.

aliciasivert alicia sivertsson malin flicka kvinna girl woman
Vi började med att promenera, via the Old Picture Company i Gamla Stan, till Söder och Fotografiska Museet vid Stadsgårdshamnen. Där vankades det Sarah Moon och Albert Watson och vi föll för svartvita porträtt av starka karaktärer och suddiga dansnummer men kanske framför allt Moons filmiska tolkning av en gammal fransk folksaga under namnet Le Fil Rouge (Den röda tråden).

aliciasivert alicia sivertsson vetekatten fik kondis konditiori fönster window
Tillbaka i City hade klockan slagit 14.30 och Vete-katten dukade upp sitt afternoon tea. Vi beställde varsin sconesbuffé och njöt i flera timmar av obegränsat antal scones med fem sorters hemkokt sylt och marmelad, lemon curd, clotted cream, snittar, minimuffins, bullskorpor och kaffe med påtår.
Hela saligheten soundtrackades av ett liveband med en kontrabasist, två gitarrister och en saxofonist som satt i ett hörn och lirade jazz. Sällskapet vi delade bord med hann bytas ut tre gånger innan vi fått nog.

aliciasivert alicia sivertsson vetekatten fik kondis konditiori afternoon tea tavlor scones

aliciasivert alicia sivertsson vetekatten fik kondis konditiori afternoon tea
Vete-katten är bäst. Det är trångt och mycket folk, men mestadels tanter och stämningen är på topp. Det är helt okej att dela bord om det inte finns ett helt ledigt. Dessutom får man så-mycket-scones-man-kan-äta-och-så-mycket-kaffe-eller-te-som-får-plats-däremellan för ynka hundralappen. Till och med glassen är hemlagad då kondiset eftersträvar att tillverka så mycket som möjligt från grunden. Bästa fiket!

aliciasivert alicia sivertsson irish coffee
Efter att ha promenerat runt ytterligare, hämtat Malins glömda väska på en restaurang på Kungsholmen, hämtat våra undanlagda bilder på the OPC, suttit på en bänk i solen tills solen gick ner och pratat hästar, fotografi och mystiska män i all evinnerlighet kilade vi in på en irländsk pub och beställde varsin Irish Coffee.

aliciasivert alicia sivertsson filmstaden sergel bio hötorget stockholm
Så inväntade vi halv nio-slaget då True Grit drog igång på Filmstaden Sergel och där njöt vi av 110 minuter humoristisk westernromantik och var särskilt imponerade av Jeff Bridges som red med tyglarna i munnen och sköt med två revolvrar samtidigt. Avslutningsvis tog jag Malin till den Sivertska trångboddheten för en natt mellan Union Jack och Sgt Pepper i mitt rödblåvita sovrum. Morgonen därefter återvände hon till sydligare longituder för att packa om och förbereda sig för det stora steget över Atlanten.

Finaste, finaste dagen.

lördag 16 april 2011

on the road /epifani 2

"And for just a moment I had reached the point of ecstasy that I always wanted to reach, which was the complete step across chronological time into timeless shadows, and wonderment in the bleakness of the mortal realm, and the sensation of death kicking at my heels to move on, with phantom dogging its own heels, and myself hurrying to a plank where all the angels drove off and flew into the holy void of uncreated emptiness, the potent and inconceivable radiancies shining in bright Mind Essence, innumerable lotus-lands falling open in the magic mothswarm of heaven."

ur ON THE ROAD av JACK KEROUAC, 1957
---

Hänförd. Jag påbörjade just tredje delen av On the Road och vågar redan nu svära på att den är det bästa jag läst. Vilken fulländad jävla poesi.

torsdag 14 april 2011

hey Jude, refrain

aliciasivert alicia sivertsson flicka girl dog hund

aliciasivert alicia sivertsson flicka girl dog hund kram hug

aliciasivert alicia sivertsson flicka girl dog hund

aliciasivert alicia sivertsson flicka girl dog hund

aliciasivert alicia sivertsson flicka girl dog hund natur nature

Spenderade dagen i solen med de rödhåriga favoriterna och hade det så bra att det nästan blev lite tjatigt.

rubrik ur HEY JUDE av THE BEATLES

onsdag 13 april 2011

I sold opium, fireworks and lead

Jag har känt mig lite fåordig på sistone. Till somligas lättnad kanhända, men inte till min egen. Kryptiska fragment av undermålig poesi i all ära, men jag har vanligtvis mer jag behöver få ur mig.

Kanske beror det på min växande frustration över den här världen. Den moderna världen med sin avsaknad av romantik. Kanske beror det på förlusten jag och kosmos gjorde för 65 dagar sen. Nio veckor imorgon kväll.

Kanske beror det på att jag kunnat prata så öppet de senaste dagarna. Jag har inte behövt väva in stora hemligheter i små tangenttryck vars egentliga budskap inte ens når fram till rätt person. Jag har kunnat säga nästan allt rakt ut. Åh det har varit så skönt, men det lämnar mig med bristande intresse för allting annat än de där högintensiva ögonblicken av sanning och öppenhet.


Så jag har börjat skriva ner alltsammans. Ganska grovhugget och slentrianmässigt, inte alls som jag först hade tänkt. Men alla de där små detaljerna visade sig vara ganska irrelevanta i jämförelse med den djupa gemenskap vi nådde när bägge slutade fästa vikt vid manér och inte lät en allmänt erkänd moral dra gränser för vad som är rätt och fel i en helt unik situation.

Fast det vore nog sundare för mig att tänka på någonting annat.

rubrik ur LUCINDA av TOM WAITS

tisdag 12 april 2011

dare me to jump and I will (3)

Förmodligen blir det här så mycket bättre,
men jag sörjer förlusten av min livlina
när melankolin förklaras som kvinnlig intuition.
Fast knappast ens så avancerat.
Jag visste ju.

rubrik ur NEVER LET GO av TOM WAITS

måndag 11 april 2011

måndag

aliciasivert alicia sivertsson kaffe coffee bok books böcker book tom waits jack kerouac on the road
Läser om de bästa Tom-intervjuerna innan boken lånas vidare, fortsätter förföras av On the Road och är melankolisk trots fjorton plusgrader och sol på baktrappen.

dare me to jump and I will (2)

Jag har alltid funnit ro i min eskapism
men jag tröttnar på att fly verkligheten för fantasier
som aldrig kan bli lika sensationella
som de stulna ögonblick
av ett verkligt och vidunderligt
nu
vi delar med varandra

rubrik ur NEVER LET GO av TOM WAITS

söndag 10 april 2011

on the road /epifani 1

"She loved that man madly, but in a delirious way of some kind; there was never any mooching and mincing around, just talk and a very deep companionship that none of us would ever be able to fathom. Something curiously unsympathetic and cold between them was really a form of humor by which they communicated their own set of subtle vibrations."

-

"Marylou was watching Dean as she had watched him clear across the country and back, out of the corner of her eye – with a sullen, sad air, as though she wanted to cut off his head and hide it in her closet, an envious and rueful love of him so amazingly himself, all raging and sniffy and crazy-wayed, a smile of tender dotage but also sinister envy that frightened me about her, a love she knew would never bear fruit because when she looked at his hangjawed bony face with its male self-containment and absentmindedness she knew he was too mad."

ur ON THE ROAD av JACK KEROUAC, 1957

---

Åh Jack. Jag håller andan och förundras över de mest fulländade formuleringar och ordkombinationer. Låt mig alltid förföras såhär.

through the wind, through the rain (2)

"Du

fyller dig själv
med så mycket
som är

fantastiskt

känner du aldrig
att det

vi
gör är

otillräckligt?"

rubrik ur WIDOW'S GROVE av TOM WAITS

torsdag 7 april 2011

torsdag

Iggy Pop och duggregn.

Insåg just att jag arbetar på en ö. Hur fint är inte det?

måndag 4 april 2011

måndag

aliciasivert alicia sivertsson porträtt portrait vår spring natur nature
Solsken, åttiotals-Springsteen, Hanna och hästen.

fredag 1 april 2011

salighetssaker (2)

Ska vi prata pryttlar? Jag lovar härmed mig själv och världen att jag i vår ska bära brosch oftare.

När jag hör ordet 'brosch' går tankarna vanligen till pråliga påfåglar med swarovskikristaller till ögon, krångliga porslinsarrangemang och allsköns krimskrams som får det att krypa i skinnet av obehag. Men på sista tiden har jag insett att hittar man bara rätt smycke kan broschen vara en ypperlig kläddetalj.

Hittills har jag lyckats lägga rabarber på en handfull (alla begagnade), som jag har för avsikt att bättre bruka i vår. Vi kikar lite.

alicia sivertsson aliciasivert fisk fish pin brosch
Plattfisken känns väldigt allmänt lagom, och lagom är ju bra.

alicia sivertsson aliciasivert pin brosch ankare anchor sailor
Två pläterade ankare, passar ju mitt klädtema hyfsat va. Skulle inte invända mot att ha en av de här på mig varje dag.

aliciasivert alicia sivertsson kanin rabbit brosch
Kaninen går egentligen in under beskrivningen "prålig med swarovskikristaller till ögon", men är väl undantaget som bekräftar regeln. Någon gång måste man ju få vara lite cirkus. Fast kanske inte för ofta.

alicia sivertsson aliciasivert pin brosch camé
Camén är ärvd efter min mamma som i sin tur fick den i konfirmationspresent och den är så ljuv att jag faktiskt aldrig vågat använda den.

alicia sivertsson aliciasivert pin brosch hjort deer
Hjorten är förmodligen allra allra finast och sitter som gjuten på min gröna vårjacka.

aliciasivert alicia sivertsson panda brosch
Och så den lilla pandan som får mitt flickebarnshjärta att klappa i otakt. Egentligen vill man bara hålla den i handen och klappa den. Vilket kanske är bäst, eftersom den på sätt och vis är rätt gräslig att nåla på skjortan. Så jag satte den på väskan istället. Åh.


Vad säger ni själva om saken? Är det inte tid att dekorera mera? Förtjänar broschen sin bottenplacering i bijouterihierarkin eller ska vi göra ändring i saken?
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...