onsdag 31 juli 2013

got a revolution, got to revolution

aliciasivert alicia sivertsson collage sköna hem drömhem och trädgård dagens nyheter scrapbook scrap book porslin porcelain cup kopp te kaffe koppar cups coffee tea flowers blommor broderi cross stitch
Collage från 2012.
Först, en minnesuppfräschning:

Vad är det för fel på pyssel?
Det är ett förminskande och begränsande ord. Om man synonymgooglar det får man fram:



Vidare används det nästan uteslutande för att kategorisera kvinnliga hantverkstekniker (sömnad, vävning, stickning, broderi, etc.) trots att dessa i många avseenden är lika tidskrävande, estetiskt utmanande och tekniskt avancerade som de accepterade (manliga) konstformerna (t.ex. måleri och skulptur). En man med en virknål betraktas som en konstakt i sig självt, medan kvinnor än idag har svårt att slå sig fram både med pensel och nål, samt lätt glöms bort i historien.

Vad vill jag åstadkomma?
Respekt för samtliga tekniker. Tillgänglighet för alla. Jämställdhet. Fred på jorden. Med mera.

aliciasivert, alicia sivert, alicia sivertsson, broderi, korsstygn, embroidery, needlework, cross stitch, modern life is rubbish, blur

Så med det i åtanke går vi vidare till

Lägesrapport:
Sedan jag och Jessica hade möte har jag

Bytt namn på blogg-kategorin med mina skapelser från Pyssel till Alster & Makeri.

Slutat använda ordet "pyssel" i mitt tal- och skriftspråk. Det var inte så svårt.



Upplyst dem i min omgivning som använt "pyssel" för att beskriva min verksamhet att jag inte önskar förknippas med det ordet längre, förklarat varför och givit tips på användbara synonymer.

Aktivt bekämpat jantelagen och inte förminskat mig själv när jag fått komplimanger.



Vänt upp och ner på alla mina Pinterest-kategorier och slutat skilja oljemåleri från broderi annat än i material och teknik. Alla mina boards med kreativ inspiration innehåller nu stora som små projekt och jag värderar inte längre målerimappen som oefterhärmlig och textilmappen som lättodlad DIY-potatis.

Planer för den närmaste framtiden:

aliciasivert, alicia sivert, alicia sivertsson, fika, trekaffe, kaffe, coffee, glass, ice cream, karin larssons värld, lena bydin

Läsa om Karin Larsson som faktiskt revolutionerade redan i början av 1900-talet.

Inspireras av min vän frk. Cecilia, som höll vernissage hemma med sina alster från konst- och inspirationskursen hon gick förra terminen. Ett så himla bra slag för kreativiteten, och en käftsmäll i ansiktet på jantelagen.



Skapa en bloggkategori för konstupproret.

Inspirera andra kreatörer att se värdet i sitt eget arbete och joina revolutionen.



Är det ingen av er som läser som känner att det här även är er kamp? Jag upplever liksom att inte minst bloggvärlden är full av talangfulla människor som undervärderar sig själva och sitt kreativa arbete. Dessutom är ju blogg och jantelag lite av en omöjlig kombo. Det bor en liten upprors-hen i oss alla.

rubrik ur VOLUNTEERS av JEFFERSON AIRPLANE/MARTY BALIN, 1969

måndag 29 juli 2013

en siste dans


Nils fyllde år och vi passade på att ha återförening med Londongänget.




Började med finkläderna på och thaimat plus skvallertidningar på det lokala haket och var världens lyckligaste.






Handlade det allra nödvändigaste.


Och angjorde så det mytomspunna residence Flowercreek. Där fanns oförklarliga tingestar.




Kylde födelsedagsbarnet med en krona av is. Väldigt Game of Thronesigt.


Korkade upp första vinflaskan och listade saker vi glömt att handla.


Nils och jag tog promenaden längsmed vattnet tillbaka till affären.


Värt.


Där hemma hade herrarna börjat med maten.


Lucas demonstrerade hur det hade gått till den första Londonnatten då jag drömde att han bröt sig in genom väggen till hostelet med en ballongvisp.


Andreas gjorde även GT. Allt var fantastiskt.


Samtidigt som allting annat tittade vi på livespelningar med favoritbandet.


Sen var champinjonsoppan klar. Födelsedagsbarnet tog för sig.


Det var så gott jag dog.


Jag fick ett bröd med minimal mängd bröd. Tack köksmästaren!




Så hade vi det såhär bra.


Tills det var dags för de fyllda paprikorna.


Då hade vi det ännu lite bättre.


Janove var så MYSIG i sin MYSHALSDUK på teven. Jag beslöt att sticka en likadan.


BÄSTA MÄNNISKORNA!!!




Lucas gjorde Irish Coffee åt hela skaran.








Sen dansade vi till Siste Dans och Nils satte sig på sin balalajka och, ja.






Sen grydde bakrusdagen.
rubrik ur SISTE DANS av KAIZERS ORCHESTRA

fredag 26 juli 2013

från en orange korridor till en annan

London 23-26 april. Dag 4: Från Kings Cross till Karlberg.

aliciasivert, alicia sivertsson, london, england, clink 78, orange corridor, hallway, korridor
Den fjärde Londondagen var hemvändardag. Vi steg upp i ottan för att lämna det erbarmliga hostelet åt sitt snara förfall och gick för att uppsöka frukost. Nils hade redan lämnat oss för egna äventyr. Så var vi bara fem.


Denna våran sista måltid tog god tid på sig, och vi hade nästan givit upp hoppet när den äntligen kom ut.


Den ackompanjerades emellertid av vatten från the mountain of Uludag. "Var ligger det?" undrade någon. "I Mordor!" visste Nils (Edit: Alltså förvirringen. Alltid i våra hjärtan måhända, men inte i stunden fysiskt närvarande.) någon annan.




Gick förbi den lokala puben med det perfekta namnet som vi aldrig åt på. Typ samma grej som att vi aldrig var inne på King's Cross och nördade. Orkar inte antiklimaxen.








Uppsökte Hyde Park för att fördriva de sista timmarna.




Andreas jagade ekorrar. "Med de bästa av avsikter."


Obs. Inga djur kom till skada under denna semester. Allt var kärlek, frid och vin.




Hittade en bänk.




Och mer djurliv.




Köpte kaffe och glass.


Teodor lånade kameran och fotade det bästa hundporträttet någonsin. Jadör.


Andreas lånade kameran och fotade... fåglar.




Och oss!


Sen myste vi mest.


Småningom kom resans första regn. Men vi misströstade inte. Det skulle ju ändå föreställa London.




Vi gick och handlade upp våra sista slantar istället. Och jag hittade den ena av de förbannade skivorna jag inte köpt i Camden dagen innan! Jag har fortfarande inte lyssnat på den, för jag tänker att den är ämne för något väldigt högtidligt tillfälle. Tex tioårs-reunion eller någon legendarisk bakfyllemorgon.


Sen gick vi för att leta upp en pub.


Tänk att det kan vara svårt att hitta en sådan i London. Jämmer och död vad vi var kräsna/förvirrade/i fel kvarter.


Glada ändå.


Hittade till sist tillbaka till Carnaby och samma håla som vi ölat på någon dag tidigare. Det fick duga.




Tog vi farväl av Teodor som skulle stanna kvar ett par dagar. Så var vi bara fyra.


Och så jäktade vi till tåget för att hinna med flyget vilket vi nästan (alltså vi pratar sekunder) missade incheckningen till (har aldrig varit så stressad i hela mitt liv) pga tågförvirring och felberäkning och trötthet men vi kom med och så lyssnade jag på Tom och sov hela vägen. Andreas och Jonas lyssnade på en profet som skulle frälsa hela kabinen men misslyckades med just de båda.


På Arlanda kändes det som hemma i Clinkkorridoren med gräslig orange. Här hände det kanske bästa på hela resan: Vi gick fram till en hiss som stod och tjöt som en mistlur. Andreas placerade ett bestämt slag med öppen näve på knappen och tjutet tystnade, dörrarna öppnades och ut klev en liten dam som antagligen varit fast där inne sen vi åkt åt andra hållet. Andreas kommentar? "Man är väl ingenjör."




Sen var allting slut. Förutom för oss som gick upp och jobbade ihop dagen efter vill säga.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...