onsdag 30 september 2015

septemberglimtar


September har fullkomligt rusat ifrån mig och jag kan inte begripa hur tiden kunnat gå så fort. Det känns som en vecka sen som jag strosade runt i Eskilstuna i väntan på att skolan skulle börja, men redan imorgon far jag dit igen. Även om tiden försvunnit för mig har det varit en oerhört konstruktiv månad - jag har vägrat hamna på efterkälken och kanske, kanske har jag också blivit en liten aning bättre på att ta itu med vad jag orkar och tacka nej till resten. Mycket inspiration och lust har jag haft, nästan mer än vad jag haft möjlighet att få utlopp för, men mellan extrapass och planeringsmöten har jag ändå skapat väldigt mycket. Det känns bra!


Tofslan och jag har knådat småfåglar till stundande hantverks- och julmarknader. Det är ju läge för några koltrastar, tycker ni inte?

aliciasivert, Alicia Sivertsson, alicia sivert, Eurasian Jay, nötskrika, fågel, garden bird, trädgårdsfågel, paint, painting, aquarelle, akvarell, målning, måla, watercolor, water color, watercolour, colour, vattenfärg, bläck, ink, illustration, skapa, skapande, kreativitet, konst, art, papper
Jag har måli måli målat och ni får snart se vad!


Jag har varit på Skansens höstmarknad!!!!!! för trettioåttonde året i rad så bilder på marmelad i motljus, djur, djur, djur och den sensationella Lisa i märkliga hattar kommer. Vi såg både lodjursbarn, lappugglor och järvar förutom dessa f a n t a s t i s k t vackra fjällnära kor som inspirerade mig till framtida broderier.


Vifslan har sovit på det obekvämaste sättet.


Jag har broderat beställningsprojekt.


Vi har haft blåmesar på balkongen för första gången någonsin! De satt helt gyllene i ljuset från morgonsolen och firade titeln som svenska folkets tredje favoritfågel men jag hann inte ta fler än denna halvdana bild innan...


... husets varulv förstod vad det var fråga om och skrämde bort alla som var små och duniga. Dum-Viffla.


Jag sov igenom blodmånen men har sett andra fina aftnar den här månaden.


Och det bästa av allt är att jag i helgen träffade Monthly Makers-gänget vilket var fint och peppande! Tyvärr blev alla bilder ganska dassiga pga inomhusbelysning och att vi mest satt och pratade men jag kanske tvingar er att kolla på dem senare i alla fall. Idag skriver Sandra om dagen och HÄR kan ni äntligen se sammanställningen av tema natur!

Hur har era septembrar varit? Det är en nyckfull månad det här - stress och måsten kommer krypande samtidigt som det mörknar lite mer hela tiden. Jag vet att jag måste koncentrera mig på att hålla näsan över ytan för att inte få kallsupar men ibland behöver man någon som påminner en om att flyta, ta pauser, dricka kaffe i höstsolen och bara slökolla på hundra avsnitt 30 Rock.

måndag 28 september 2015

Fjällen, dag 3: uppför Skalfjället och genom ljungen


Den tredje dagen i Vemdalsskalet gick vi helt enkelt uppför fjället som Farfarstugan ligger på. Där bebyggelsen slutade fanns en liten spång som ledde oss in i skogen.


Det var en väldigt fin väg att vandra. Små bäckar och vattendrag, fuktig mossa och blåbärsris trängdes med granar och späda björkar.


Ibland fick vi gå i bäckrännan.




Träden hade bara små näpna blad och trots att det var mitt i juni kändes det som vår.








Uppe på fjället hade vi utsikt över skidbackarna på Hovde.


Framför oss låg Jaktstugan.






Men vi var lite tidiga, de hade inte öppnat än.


Vi åt frukt, nötter och choklad på jaktstugans altan och ångrade att vi inte tagit med stormkök och matsäck, för nu lockade en utmärkt led bortåt, men klockan var lite för mycket för att vi skulle våga ge oss längre bort utan mat.


Besvikelsen blev kort när vi hörde något pipa ute i ljungen. En sparvuggla? hoppades jag och Andreas och for iväg för att leta i buskagen.


Men det var ingen sparvuggla, utan två små ljungpipare som ropade på varann.


Det var kryss och vi var glada ändå!




Jag tycker verkligen det ser ut som att de här fåglarna har på sig leopardmönstrad morgonrock fållad med vit päls. Så himla gangsta.






Efter tiotusen bilder då fåglarna sprang fram och tillbaka framför oss och poserade fick de till sist nog och flaxade iväg.




Vi fortsatte glada uppför en stenig brant till den absolut högsta kammen.




Det var en läbbig och brant klättring med hala klippblock och massor av små avgrunder att fastna med fötterna i. Säkert bodde där både orm och rumpnissar.


Men vi kom upp på toppen kände vi oss precis som Sniff i Trollkarlens hatt - ingen hade varit här före oss!


Vi var verkligen mitt uppe i himmelen.


Men sen tittade vi över andra sidan av kammen och blev snopna - precis som Sniff. Där låg trollkarlens hatt och vittnade om tidigare besökare, nej, jag menar där fanns en skidlift av allt oheligt! Och intill den slingrade sig en backe ner. "Här har ju jag åkt skidor tusen gånger", insåg jag när jag tittade mig omkring lite noggrannare.


Vi gick i slalom nerför pisten tills vi kunde se hustaken igen.


Tillbaka i stugan vankades det städkväll och Martin röjde i trädgården medan jag handtvättade madrasskydd och vädrade överkast.


Andreas fick en instruktion i Effektiv Kratt-teknik, 7,5 högskolepoäng.


Och på grusgången hittade jag det absolut märkligaste som någonsin hittats på ett fjäll (snömannen inkluderad): en fossil av en havslilja! Jag kan absolut inte komma på någon annan förklaring än att jag eller någon av mina bröder i vår ungdom har haft samma resväska både till Gotland och till Vemdalsskalet, och glömt packa ur stensamlingen däremellan, varpå ett fynd måste ha druttat ut på grusgången vid Farfarstugan. Det, eller så var det medelhavsklimat även i Vemdalsskalet för 400 miljoner år sedan bara att ingen annan upptäckt det än. Men den tanken är för svindlande.


När det var färdigstädat för dagen hade killarna fortfarande spring i benen, så de tog på sig löpartightsen och rände uppför Hovde medan Elin och jag slog oss ner i stugan och jag målade av den lilla ljungpiparen i sin morgonrock.


Och det var den dagen!

fredag 25 september 2015

19 Facebookfavoriter

Förblindad av förkylning och övermod har jag fattat det oerhört skämmiga beslutet att starta en Facebooksida för mig själv! Den eviga striden mot jantelag och prestationsdjävlar ni vet - men också av praktiska orsaker.
Så ni kan ju gilla den om ni gillar mig!


Såhär ser den ut just nu, som bonus får ni ett smakprov på min senaste målning! Mer om den sen.


Men ingenting hade gått om det inte hade varit för Jessica Andersdotter. Denna människa alltså! Nu satt vi faktiskt, på precis samma kväll och precis samma ögonblick och funderade på precis samma sak. Jag hade just varit inne på fliken "create page" och nosat men kommit av mig när hon pm:ade mig och konstaterade att vi borde skapa facebooksidor. Ödet alltså, eller vår eviga synkronisering. I vilket fall satte jag Don't Stop Me Now på repeat och omväxlande rusig av upprorslusta och fnittrig av skam gjorde jag det, och Jessica gjorde det också och alltså ni får lov att gilla hennes sida likväl som min för hon utgör ju den bättre halvan av min existens.

När vi nu ändå pratar om saken tänker jag att vi kan titta på några andra Facebookfavoriter. Klicka på bilderna för att komma till deras sidor!


Världens bästa Helene Hille Rydén har en sida för sin magnifika konst.


Och akvarellmästare Elbe Wallin likaså! Hade gärna sett hen som diktator över jorden faktiskt, för maken till samhällsengagemang är svår att återfinna!


Vår fenomenala innovation Monthly Makers finns såklart på fejjan och där får ni länkar till alla inspirationsinlägg, bidrag och sammanställningsinlägg så det är superpraktiskt att bara like:a och följa och njuta. Eftersom det är den 25:e idag är det förresten läge att klicka er in hos Mikaela och länka era septemberalster!


Fredrikapåvindens sypepp är ett forum för oss som tycker om att skapa i textil. Administrerat av fenomenala Fredrika såklart! Peppigaste stämningen någonsin i denna skara, det vill jag lova.


Och Kulturgrupp Kronärtskockan är mitt och Jessicas initiativ till ett forum för kulturverksamhet i Stockholmsområdet. Där länkar och tipsar vi om utställningar, vernissager, föreställningar, happenings och öppna konst-/formgivningsuppdrag och sånt. Säg till om ni vill vara med så kirrar vi en inbjudan!


Naomi Heulwen gjorde mina undersköna krympplastbroscher jag köpte i våras om ni minns? Hon är så himla skicklig och jag begriper inte hur hon gör.


Textiel Plus är ett holländskt magasin och kanske mitt bästa tips idag för de gör reportage om de mest fantastiska textilkonstnärer av alla tänkbara slag så även om jag inte begriper ett ord fylls mitt flöde ständigt av de läckraste av fiberkonstverk. Jag har fått så mycket inspiration från denna sida och det känns som att den verkligen lyfter in textilen i konstvärlden, där den hör hemma men så sällan representeras!


Elin Folkesson målar så det brinner i bröstet. Det är lite som en annan bild av Sverige, en mer harmonisk och samtidigt mer stormande, färggrannare, vemodigare och vackrare ögonblicksvärld. Nu fick ni bloggtips också!


Malin Wengdahl är min fruktansvärt talangfulle fotografvän som fokuserar på jordens vackraste djur - hästen.


Mister Finch har jag tjatat om i så många sammanhang så ni säkert är trötta på honom vid det här laget. Men hans drömvärld speglar mitt inre så perfekt. Textila skulpturer av harar, humlor och svampar trängs med en samling miniatyrskor i mässing.


Julie Sarloutte är det bästa som hänt broderivärlden någonsin och jag dör för hennes verk! Ingenting är så bra som detta så klicka er bara in på hennes sida om ni är helt redo att sitta och stirra i flera timmar plus få mindervärdeskomplex. Jag har varnat er!


Chloe Giordano målar med den tunnaste av sytråd. Jag slutar aldrig att förundras över hennes detaljrikedom vackra kompositioner.


Annie Montgomerie gör de häftigaste av dockor.


Ann Wood skapar de mest magiska fåglarna i textil.


Malena Valcarcel är papperskonstnär och bygger små miniatyrvärldar av gamla böcker.


Garnapa aka Elisabeth Bucht träffade vi ju på Stockholm Craft Fair, hon är superbadass gatukonstnär.


Michelle Kingdom är typ den mest konstnärliga människan i världen och hennes broderier är så spännande och gripande.

Och nu har ni att göra för hela helgen, plus att jag hoppas att de av er som lider av OCD har fått spunk på den lilla notifikationssymbolen som dyker upp och försvinner om vartannat i denna bildserie. Mina och Jessicas ständiga förhandlingar om hur vi bäst tar över världen. Glöm nu inte bort min sida i den här länkfesten och tipsa gärna om era egna Facebookfavoriter!
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...