fredag 29 april 2016

lista: 3 bästa just nu

Louise gjorde en lista på temat tre och jag tyckte det vore kul att själv svara på den!


Heligholmen, Gotland.

3 bästa dofterna
+ Andreas parfym. Jag blir så trygg och lycklig.
+ Tomatplantan. Den doftar verkligen tomat!
+ Släke, alltså gotländsk tång. Det luktar ju salt och prutt men det luktar också hemma och äventyr på samma gång.



3 bästa smakerna
+ Eftermiddagskaffet. Det är någon gång vid tretiden som jag verkligen vaknar till liv.
+ Nyslungad honung. Den som har privilegiet att känna en biodlare vet vad jag pratar om!
+ Croissanter till frukost, så vet jag att det är semester. Någon gång när jag var liten och i Frankrike måste pappa ha köpt croissanter till frukost och sen dess blir jag riktigt besviken om jag inte får det åtminstone en gång vid varje utlandsresa.



3 bästa ljuden
+ Vifslans "ptrrii"-ljud hon gör när hon kommunicerar att hon är glad/vill leka/vill gosa.
+ Garn som löper genom uppspänt tyg. Så meditativt.
+ Vågor. Bara jag tänker på ljudet av vågor blir jag trygg inombords!


Jag och Zorba, 2011. Foto av Klara Steurer.

3 bästa känslorna
+ En hästs stadiga trampande under en. Det var så himla länge sen jag red nu och jag saknar verkligen att gunga fram på långa tyglar i skogen, att rejsa över fält och den pirrande känslan jag får i magen så fort jag ser en häst. Jag red regelbundet i tretton år innan jag fick sluta därför att det blev för dyrt för min lilla restauranglön + jag fick belastningsskador i bägge handleder (av nämnda restaurangjobb) och kunde varken kratsa hovar eller rykta, än mindre rida den fina underbara men oerhört framtunga gamla märr jag rådde om på den tiden. Men jag saknar det varje dag.
+ Att lösa upp en knut. Alltså jag älskar att lösa upp knutar. Normala människor klipper kanske bort dem och börjar på en ny bit garn men jag kan sitta och lösa upp trådtrassel i all evighet och känslan när de till slut släpper och jag har räddat två cm garn = ren eufori.
+ Att förlora mig i en målning eller annat skaparprojekt och tappa allt begrepp om tid.

Vilka är era bästa 3?

torsdag 28 april 2016

Malins hästar, del 1

i sammarbete med Equine by Wengdahl

I februari visade jag sneak peeks på lite hästmålningar jag höll på med, baserade på Malin Wengdahls magnifika fotografier. Malin hörde nämligen av sig till mig och undrade om jag inte kunde hjälpa henne att ta fram en ny logga till hennes fotofirma. Vilket underbart uppdrag va!

Vi vill ha mycket rörelse och kraft i bilden, den ska ge känsla av all den där styrkan och skönheten som finns i hästar.


Referensbild, foto av Malin Wengdahl.


Och min tolkning! En haflinger på språng.


Bilden blev lite för detaljerad och var svår att förminska och anpassa till det tänkta formatet, så jag påbörjade en enklare skiss.


Men att sluta i tid visade sig mycket svårare än jag tänkt, och så övergjorde jag även version 2.


Så gav jag mig på en stegrande frieser istället.


Jag skuggade med bläckpenna istället för akvarell.


Sen la jag akvarell ovanpå och bläcket flöt ut och det hela blev ganska grisigt. Här var jag beredd att ge upp, men när en väl accepterat att bilden är "bortom räddning" kan en ju alltid experimentera med andra tekniker - så det gjorde jag.


Jag gick på den igen med vit akrylfärg och ännu fler lager av akvarell och bläckpenna. Till slut såg den ut såhär och jag tycker den blev riktigt bra! Men än en gång för detaljerat för ändamålet.

Sen dess har både jag och Malin haft lite annat för oss, men i helgen kom jag igång och började skissa igen. Det är ett så himla roligt projekt och jag älskar att det får ta tid och växa fram i nära kommunikation oss emellan, plus att jag får jobba med det vackraste motivet som finns.







Kolla in Equine by Wengdahl på hemsidan, Facebook och Instagram!

onsdag 27 april 2016

grådvärgarna tre år

Kattallergiker se upp! Här kommer en bildbomb.


I måndags var det nämligen Tofslans och Vifslans treårsdag! Det betyder att det är drygt ett år sen Andreas scrollade fram blocketannonsen och jag skrek rakt ut "DEM! RING! NU!" och Andreas ringde och sen satte vi oss på en buss medan vi skakade av nervositet. För drygt ett år sen kom pappa och hämtade oss och två kattburar med bilen och Vifslan pep hela vägen tillbaka. Sen dess har de hunnit med följande:


Första natten trillade Tofslan ner bakom bokhyllan och var borta i flera timmar medan vi letade och letade och hade ont i magen av oro. Först framemot lunch gav hon ifrån sig världens minsta pip och vi kunde lokalisera ljudet, skruva isär bokhyllan, plocka fram den stackars katten och alla dammråttor. Jag sågade till plywoodskivor och täppte igen vartenda hålrum som kunde rymma så mycket som en tass ens och tycker fortfarande det är otroligt att hon återhämtade sig så snabbt efter den starten.


Vifslan var bekväm med sitt nya boende omedelbums. Så himla social och orädd katt?






I maj flyttade jag och Andreas ihop i en ny lägenhet och katterna fick takutsikt.




Under genomsökandet av sitt nya hem välte de allt som kunde vältas (inklusive en 100 x 85 cm stor målning) men ramlade i alla fall inte ner bakom några möbler.




Jag broderade dem en egen kudde.




Tofslan knyckte deg.


Och höll oss vakna hela nätterna och för att sen tjura när hon inte fick mat i tid på morgonen.




Varje kväll blir Tofslan galen och sätter sig vid väggen med öronen bakåtstrukna och ögonen uppspärrade, sveper och sveper med svansen varpå hon plötsligt gör ett karateskutt rätt upp i luften, skjuter ifrån mot väggen och skenar in i ett annat rum. Jag har fortfarande aldrig lyckats filma det men en dag ska ni få se.


Vi tittade på regnet.


Gosade.




Vifslan lärde sig sitta på kommando.


Vi firade födelsedagar.


Jul.






Var förkylda.




Sov i varenda möjlig och omöjlig låda.


Lekte sork bland soffkuddarna. Här är en video.


Tofslan gjorde det här.


Vifslan lekte korv med bröd.














Det har varit ett år av dålig sömn, ständig skräck för att grannarna ska klaga över nattliga racerlekar, sönderslagna prydnadsföremål, klomärkta köksmöbler, hår i maten ögonen och på tandborsten, stulna suddgummin, uppbrutna garderober och oändlig kärlek. Jag mår så himla bra av att bo ihop med dessa yrväder och trots att jag aldrig trodde att jag skulle komma överens med en katt har de här damerna blivit mina bästa vänner. Jag saknar dem på vägen hem från jobbet, jag pratar om dem oavbrutet och när jag är hemma måste jag hela tiden ta ett varv för att se vad de har för sig. Jag blev crazy cat lady på en kvart, men framför allt blev Tofslan och Vifslan del av familjen på ett ögonblick. Jag älskar dem så mycket, mina små vandaler till grådvärgar.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...