stadslukten

Detta inspirerar mig icke.

blooming in the snow

Baby baby baby!

TOM WAITS - BRONX LULLABY


TOM WAITS - TAKE ME HOME

Det är sånt här som får mig att gråta och klappa i händer på samma gång. Utifall ni undrade.
Jag älskar honom så hjärtat brister.

rubrik ur BRONX LULLABY av TOM WAITS

för körsbärssaft & filmisar

”Salighetssaker, det är vad Madicken kallar sånt som hon får
som är så där rent obeskrivligt underbart.”

ur MADICKEN & JUNIBACKENS PIMS av ASTRID LINDGREN, 1976

Mitt i lägerdokumentsdöden tog jag en paus och besökte den lokala Erikshjälpen. Jag kom därifrån med en handfull livsnödvändigheter:


Egentligen tycker jag bäst om stora, tunna glas, men ibland tillhandahåller man ju en hel karaff saft och då kan man gott dricka ur lite mindre versioner. Perfekt för mammas hemkokta körsbärssaft, som man ju ändå måste spara lite på.
Annars blir det finemang att dricka whisky ur.


Förmodligen den finaste glass och jordgubbs- eller morgonfilmjölksskålen någonsin. Handgraverat engelskt porslin från Wood & Sons.


Undersidan är lika fin den. Såna här detaljer tycker jag är vad som är viktigt i världen. Som klädda knappar i nacken och blommigt kavajfoder.


I juni såg jag att Nadja hittat den perfekta plåtburken. Jag älskar plåtburkar och äger redan fler än jag har användning för, men den här bara måste jag ha. Fairfax är dessutom ett av mina favoritnamn i hela världen så jag satt och grämde mig och var avundsjuk i en månad, tills jag nu alltså klev rakt på en egen. Prylfyndarfärdigheten ni vet.
Nu bor mina filmisar i asken (också en livsnödvändighet, såhär tidigt tjugohundratal).

party hard

Har hört att handledsskydd är det nya svarta. The more the merrier.

jag kom in

"Congratulations! You’ve successfully validated your early access Pottermore account.
You will be one of the lucky few to shape the experience before the site opens to all in October."

J.K. ROWLING ANNOUNCES POTTERMORE

Kräktes nästan.
Jag ska börja på Hogwarts.

arbetsplatsabstinensen

Bra grej med after work utan att ha jobbat
Och utan öl för att man knaprar för mycket piller
Åt en glass och drack tre glas vatten

Fint som snus ändå
Bästa Skansen

Gotland

Jag har

målat naglarna för första gången på ett år
fått saltvattenshår
bytt klockarmbandsbrännan mot handledsskyddsbrännan
inte haft sysslolöshetsångest
läst Charles Bukowski på stranden
klättrat på raukarna i solnedgången
gått med soporna och sett kanske femton vildkaniner på sju minuter
löst korsord med morfar
lärt mig vad en plutokrat är
kanske brutit en tå
promenerat halvtimmespromenaden till brevlådan bara för att upptäcka att posten inte kommit än
spelat Kinaschack och förlorat varje gång
läst fem år gamla magasin
ätit efterrätt nästan varje dag
gått runt i mormors röda träskor
sovit på gubbhyllan
gjort en dödspakt med en spindel
brutit dödspakten med spindeln
attackslagitihjäl en spindel mitt i natten
gått långpromenad i regnet
ätit rödspätta och lammsmäcka och mormors limpa
lyssnat på sommarprat och Cornelis Vreeswijk
klappat ungponnyer
strandraggat lite
simmat utan att använda armarna
promenerat rakt in i aftondimman
följt djurstigar och aktat mig för brännässlor, tistlar och huggormar
sovit tio-elva timmar varje natt
köpt tretton dörrknoppar i mässing
gått på lördagsmarknad
sjungit Rehabilitering med full kraft
hört historien om hur mormor och morfar träffades för hundrade gången
fikat i en rosenträdgård
gått utmed vattnet till Holmhällar och blivit våt om kjolfållen


Och i längden hjälper sånt bra mycket bättre än Diklofenak, Alvedon, Voltaren, Ibumetin och de andra gubbarna.

invalido

"Jag bedömer att patientens arbetsförmåga är helt nedsatt" angav doktor Melkersson och sjukskrev mig i två veckor.

Har så ont i bägge handleder att jag mår illa och knappt kan lyfta kaffekoppen. Lång, ömklig historia om en dubbel förslitningsskada som började när jag först satte min fot i den här branschen för ett drygt år sen och som nådde sitt kulmen då jag packade upp en dryckesleverans på något ton i fredags. Har handledsskydd om bägge nävarna och får inte ens träna med en stressboll. Lär bli ett par frrrrrussssstrrrrerrrade veckor. Så jag tar ett spontanflyg till Gotland, och vi hörs igen på tisdag.

Tjenahej.

pappan & eldsvådan

Jag har alltid älskat Muminpappan. Denna äventyrliga, plikttrogna och barnsligt uppmärksamhetskrävande man. Som bränner egen sprit med Stinky, tuttar eld på gräsmattan för att få något att beskydda sin familj från, ger sig iväg utan ett ord för att segla mot horisonten med hattifnattar och som alltid är eld och lågor inför ett nytt projekt men också oftast tröttnar först.
Jag läser nu Christina Björks biografi om Tove Jansson och inser att hennes egen far, skulptören Viktor "Faffan" Jansson var en liknande själ. En sån som piggnade till vid åskväder och tråkades till leda när havet var kav lugnt och ekonomin som den skulle. Jag är tokig i såna stormande karlar.

Min mamma och jag har alltid varit rörande överens om att min pappa är mer av en Snork - intelligent, handlingskraftig, uppfinningsrik och mycket logisk. En sann organiserare. (Jag har inte ärvt många av de egenskaperna.) Han är datorkonsult och sjukvårdsutbildad genom lumpen, har renoverat halva huset och byggt stora delar av garaget själv, kan konsten att klä om vardagsrumssoffor och vet en hemsk massa om ettor, nollor och scartsladdar. På sin första dejt med min mamma tog han henne med sig för att handla kabelskor.


Men så väcks man en morgon vid 04.30 av explosioner och skrik, tittar ut på gatan och ser en SL-buss som brinner värre än the Room of Requirement. Lågorna flammar lika högt som bussen är lång och värmen känns in i huset trots att det tack och lov blåser i motsatt riktning. Den omdömesgille fadern kliver ut i träskor och nattskjorta, med trädgårdsslangen bestämt i händerna.


Och det är inte utan att man undrar om det inte bor en liten äventyrlig familje- och trädgårdshäcksbeskyddare inom honom ändå.

(YOU SHALL NOT PASS)

and if the cloud bursts, thunder in your ear

04.30: Jamen se god morgon.

rubrik ur BRAIN DAMAGE av PINK FLOYD

and if the dam breaks open many years too soon

Solkatt från takfönstret mot badkarskaklet härom morgonen. True story.

Drabbades av lite religiös utomkroppslig eufori. Multimegaepiskt.

rubrik ur BRAIN DAMAGE av PINK FLOYD

the awkward moment

När du blir påkommen i försök att spola ner dig själv i en allmän toalett i centrala London,
inte så mycket för att din PPD är så svår att du vill dö en hemskt förnedrande drunkningsdöd
men för att du skulle göra vad som helst för att komma in till Trolldomsministeriet.

dare me to jump and I will (6)

Jag vet att du har fått för dig att jag
förstår dig bättre än någon annan

Och jag förstår att du ser det som ett svek
när jag reagerar som alla andra skulle ha gjort

Men jag är rädd att jag förstått mer
än du kanske önskat

Och nu behöver jag att du
försöker förstå mig
så som vem som helst skulle göra

rubrik ur NEVER LET GO av TOM WAITS

PPD

Post-Potterdepression. Myntat uttryck med förkortning och allt.
Ibland är världen så hemskt fin och förstående. Låtom oss alla nu sörja det förlorade och hylla vad som varit. Sen kan vi börja se fram emot när de gör om filmerna om något tiotal år. Taggar redan!

I open at the close

Man går ju inte på nattpremiär för att få ut det mesta ur filmen. Vad som var allra allra bäst igår var stämningen: Killen som gick utklädd till Hagrid; dödsätarna i toalettkön; frenesin när ridåerna drogs isär; alla applåder och hurrarop när huvudpersonerna första gången tog plats i bild; jublet vid den i tio år efterlängtade kyssen och när Neville klev ur porträtthålet; det stora massnyftandet när de sårade samlades med liken i the Great Hall; och rysningarna när fina fina fina Professor McGonagall steg fram för att försvara sin skola. Jag har aldrig hört så många människor fröjdas och sörja intensivare tillsammans.

Av själva filmen minns jag inte så mycket. Jag är absolut inte i stånd att poängsätta eller djupare analysera den efter bara en, och en ack så adrenalinförvillad, titt. Min spontana känsla är att den som film i sig själv betraktad är allt annat än fulländad, men att den ändå utgör ett värdigt och storslaget slut på serien. Den saknar nästan helt handling och är boken lite för fristående men rymmer känsla, humor och svårmod nog för gottgörelse. Det är precis som det ska vara. Nördigt, internt, pampigt och magiskt.

Och när eftertexterna ersatte slutscenen höjde en hög procentenhet biobesökare trollstavar, med eller utan självlysande spets, mot Rigolettos tak.

HARRY POTTER & THE DEATHLY HALLOWS PART 2, TRAILER 2011

Oh, and I'd totally get sleazy for Ron Weasley i halvlångt lockigt hår, helskägg och svart läderoutfit med spännband över bröstet och grejer. Bloody hell!

rubrik ur HARRY POTTER and THE DEATHLY HALLOWS av J.K. ROWLING

IT ALL ENDS

Här har ni nu äntligen min mästerliga premiäroutfit.






I'd get sleazy for Ron Weasley.



Själva den gryffindorskt vinröda tröjan är köpt på Lindex och på den har jag målat med Palett tygfärg från Panduro. (Bilderna är tagna i min brors rum, därav alla legobitar.)

Okej. Bloody hell.

salighetssaker (4½)

"Alla viktiga riktiga personer har en. Keith Richards har två."

Jag förstår inte vad som hände. Här letar man i hela sitt liv, hittar efter tjugo svåra år den perfekta döskalleringen, är helt tillfreds med livet och känner sig snitsigast i världen. Och så springer man rätt in i ytterligare en.

Idag var jag ledig och fick kryp i benen redan vid tolvslaget, så jag passade på att avverka Myrorna i Jakobsberg, Sundbyberg och Karlberg. På alla tre ställen hittade jag skatter som gjorde resan mödan värd, och på väg till kassan i Karlberg med tredje Mad Men-säsongen under armen går jag förbi en glasmonter med diverse smycken och blir helt tagen på sängen. Ett rått/räv/nånting-kranium i 925 silver för 150 riksdaler. En själsfrände till Earl. En liten Doreen.

Jag är knappt ens glad. Helt golvad av min prylfyndarfärdighet och av att ha avverkat ett av mina livsmål två gånger inom loppet av en månad. Ville nästan gråta när den visade sig sitta som gjuten på vänsterhandens långfinger.


Nu är jag lika cool som Keith Richards, och vad ska jag då ta mig till i livet?

expecto patronum

SJUTTIOTVÅ TIMMAR OCH TJUGO MINUTER KVAR!!!
Är så sinnessjukt taggad att jag utvecklat första gradens trollformelstourettes.

Skapade mig en mästerlig premiäroutfit under min hälsovårdsdag igår som jag satt och målade på i flera timmar. Inte särskilt avancerat men hemskt pilligt och oförskämt nöjd är jag. Ni får se på tisdag!

HARRY POTTER AND THE DEATHLY HALLOWS, PART 2, TRAILER (2011)

Alltså jag får gåshud på framsidan av halsen.

rubrik ur HARRY POTTER and THE PRISONER of AZKABAN av J.K. ROWLING

bristande konstruktivitet & för hög snorfrekvens

Hej bloggen.
Jag lovar härmed dyrt och heligt att jag i framtiden ska försöka skriva lite mindre om jobb, prylar och manfolk och lite mer om världsproblem och min poetiska övertygelse. Fast det är bra svårt när man bara knegar, samlar salighetssaker och omringas av tilldragande maskulinum hela dagarna.

Jobbade 185 och en halv timme i juni och är väl inte helt överraskad över att kroppen tyckte det var dags att ta ut lite sjukpension. Har idag hunnit se färdigt Tess of the d'Urbervilles, ätit jordgubbar två gånger, tvättat arbetsskjortorna inför morgondagens svettningar och bryggt en kanna iste som står på avsvalning för ögonblicket. Samt läst ungefär tvåtusen inlägg ur Fredrik Backmans fenomenala och alldeles för sent upptäckta blogg (tack Malin).

Vad jag däremot inte gjort är att städa, laga mat, kasta de sedan två veckor tillbaka vissna rosorna på skrivbordet, tvätta håret, svara på viktiga mail, läsa ikapp det halvår av olästa faktiskt personligt relevanta bloggar jag "följer" eller skriva mitt snart två månader försenade brevsvar till Johanna. Bra framförhållning.

Eftersom jag själv som vanligt saknar slutkläm lämnar jag vördnadsfullt över ordet till nämnda Fredrik och hans till hälften skräckinjagande, till hälften enastående vän N. Mig hör ni väl av lagom till nästa prylinförskaffning.

hälsovårdsdag

Vaknade igår morse och tänkte att nu är det klippt. Det var det också. Ont i halsen och tungt ludd i hjärnan. Nu går det utför med vigören.

Så idag blir det hälsovårdsdag. Glass med grädde och nyskördade jordgubbar, flera liter varm mjölk med honung och ett par tre stycken brittiska kostymdraman. Jag har ju en del att välja emellan.


Mamma tömde cdons lager av brittiska kostymdramer. Jag har hittills avverkat en box av elva: Charles Dickens A Tale of Two Cities och Thomas Hardys Far From the Madding Crowd, samt Tess of the d'Urbervilles.

Känner mig redan lite bättre.

livet på Skansen

Man pytsar jambalaya åt sjangdobla byggarbetare, öppnar dörren för Toto, möter Måns Zelmerlöw vid personalingången, hyperventilerar lite i diskrummet och jobbar vidare.

kungligt

well this stuff will probably kill you, let's do another line

Har bara på huvudet att skriva om jobbet och hur mycket jag hatar SL, men ska skona er från romantrilogin. Kan emellertid säga att:

Nattbuss hem från arbetet har börjat bli en dålig vana.
Lika så elva- tolv- tretton- och fjortontimmarspass.
After work var också på god väg att bli en något för frekvent förekommande företeelse men nu när man slutar halv två om nätterna är riskerna för alkoholmissbruk ganska minimerade.
Allmänt ovärt att inte dricka whisky när man ändå blir skenbakfull av att jobba stängning.
Fast vi fick skjuts till Centan av vår krögare och det var det mest episka någonsin.
Jag öppnade visst dörren för och hälsade på Toto när de tittade in i restaurangen innan spelningen i fredags.
Vilket var en i allmänhet vansinnig kväll med sjuk rekordförsäljning i min lilla bar.
Det är fett varmt att jobba lunchrusch i långärmad skjorta och väst i en restaurang utan luftkonditionering.
I onsdags blev jag försenad därför att mitt tåg som skulle gått 09.50 inte gick förrän 11.20.
I torsdags blev jag försenad därför att en lastbil med en pinne på taket tyckte det var en bra grej att svepa med sig ett par tre stycken väldigt strömförande spårvagnsledningar och sprida ut dem över Strandvägen (jag fick gå).
I fredags blev jag försenad därför att ersättningsbussen som skulle komma "vilken sekund som helst nu" inte kom på tjugo minuter och sen inte skulle komma på ytterligare en kvart (jag fick gå igen).
Jag sover knappt någonting för det är så in i baljan varmt om nätterna att tre vidöppna fönster och en ventil inte släpper in så mycket som en vindpust.
Jag har nu tittat igenom alla avsnitt ur Saltkråkanserien samt de fyra långfilmerna.
Det är nio dagar kvar till HP 7.2 (jagtrorjagdör).
Intendentur- och transportönskemålen är inskickade till Vässarö och snart blire läger.

Ser lite fram emot pensionen.

rubrik ur HEARTATTACK AND VINE av TOM WAITS

kaninklapparbehovsdöden och näradjurupplevelser på arbetet en ledig dag

Efter två lediga dygn slog arbetsabstinensen till och jag beslöt att bjuda Storsleven till Skansen.


Vid Hällestadsstapeln mötte vi min allra allra stiligaste kollega som var ute på promenad.


Vi tog sikte österut


Via Väla skola


Till Skånegården




Där kokades fläderblomssaft


I trädgården hittade vi en liten berså, perfekt för choklad- och dryckespaus



Frk. Cecilia i bersån


Ankdammen och skånegässen


Leicesterfår


Herrn i huset


Vi picknickade i skuggan bakom Ekshäradsgården och antastades av vitkindade gäss


Björnarna och de flesta andra djuren var ungefär såhär alerta


Karl-Alfred var emellertid på benen.

Seriöst. Det här är inte mitt favoritdjur. En älg försökte bita mig i huvudet när jag var liten, sen dess drabbas jag av akut illamående bara jag tänker på odjuren.


Fast kalvarna är ändå rätt snuttiga


En säl blinkade åt oss


Renarna i Samevistet. Pappan har större horn än Karl-Alfred.


En kåta med fönster och gardiner - för den lite bekvämligare samen


Jag höll på att dö kaninklapparbehovsdöden bakom Skogens Hus


Så vi skyndade oss till Miniskansen (Lillskansen är stängt för ombyggnad)


Där fick vi vår efterlängtade näradjurupplevelse


Vi fortsatte till Stadskvarteren




Hem till järnhandlaren


På trettiotals-Konsum kan man handla lemonad, hallonsoda och sockerdricka i fina glasflaskor


Storgatan








I Glashyttan fyndade jag ytterligare en bullig skolvas i andrahandssorteringen, fast rosa


Café Petissan


Vi hann inte med akvariet och jag upptäckte att jag aldrig varit i rosenträdgården väster om stadskvarteret. Men dit får jag ta en promenad nästa gång.

För övrigt har jag världens finaste arbetsplats - om man bara hann gå på rundvandring lite oftare. Ändå oslagbart att mötas av en häst och vagn när man klampar upp på Sollidsplan om morgnarna. Imorgon börjar allsången.

summer's here and the time is right

Jobbade fjorton timmar och stämplade ut klockan tolv. Botade huvudvärken med ett par glas vin på festvåningen innan vi lämnade Skansen för att se soluppgången från taket på en kollegas båt. Vill minnas att kaptenen föll överbord framemot halv fem och att någon simmade över från kajen mitt emot. Tror det där med spontana firanden är de allra bästa. Glad midsommar govänner.

rubrik ur RACING IN THE STREET av BRUCE SPRINGSTEEN

husligheter

Skulle bara glida förbi Lagerhaus halva-reapriset-rea på väg hem från jobbet och se om de hade något jag verkligen behövde. Tog efter en stunds velande mitt förnuft till fånga och bestämde mig för att jag inte behövde världens finaste brödburk eftersom jag omöjligt kan ha en svart brödburk i mitt rosa-grön-turkosa kök, särskilt inte som jag knappt äter mjukt bröd. Vad jag däremot tydligen var i väldigt behov av var en smulpajform. Ett så väldigt behov att jag fick köpa två stycken (som inte ens var på rea), trots att den med äpplen inte alls passar in i färgtemat. Hur jag rättfärdigar det vet jag ännu inte (inbillar mig att jag ska spara och ge bort den).


Fast, lite lila inslag är det ju ändå i en av kökshanddukarna.


Ugnsformar (28 cm i diameter) från Lagerhaus (89 kronor styck); kökshanddukar från Finlayson (300 kr för tre stycken).

Lite kunde man få för sig att jag skulle nöja mig där, men så fick jag ett sms om att mitt paket från Cyberphoto gick att hämta ut på posten. Äger numera ett eget fulländat porträttele (85/1,4) och fisheye (8/3,5). Mmmmaterialism.