torsdag 4 maj 2017

vad Hogwarts betytt för mig

Jag målar nog lite in mig i ett borttrollningsskåp med den här rubriken, för inte inbillar jag mig väl att jag ska kunna sammanfatta alla mina känslor för trollkarlsvärlden i ett ynkligt litet blogginlägg? Nej, det vet jag att jag inte kan, och därför är det min stora glädje att förkunna att detta är inledningen av en Serie på tema Harry Potter. Vi har nämligen kommit fram till den del av London-skildringarna från förra våren då jag och mamma skulle besöka Leavesden och inspelningsplatsen för Harry Potter-filmerna. Drygt 100 utvalda bilder senare insåg jag att jag måste dela upp besöket i flera inlägg, men först måste jag nog förklara hur jag kan ha 100 bilder efter rensning.

aliciasivert alicia sivert sivertsson harry potter fan art fanart hogwarts gryffindor kudde pillow cushion hand embroidery cross stitch korsstygn broderi korsstygnsbroderi broderad kudde logga crest sköld vapen vapensköld gryffindorhalsduk scarf trollstav wand böcker books diy skapa skapande gör det själv do it yourself knitted knitting sticka stickning

Jag växte upp med Harry Potter-böckerna på mitt nattduksbord. Med en hand på lampknappen låg jag uppe och smygläste dem om nätterna, redo att släcka om det hördes steg från mina föräldrars rum. På min elvaårsdag tog jag med hela släkten på bio för att se den första filmen. Ett par år senare gick jag ifrån mitt eget firande för att läsa om när marodörkartan förolämpar Snape. Den flammande bägaren är så sliten i pärmarna att den knappt håller ihop längre, den följde med på rasten, till stallet, ut i trädgården och överallt. När sista boken kom ut förmådde jag inte slå upp den på nästan ett halvår för att jag inte ville att det skulle ta slut.

Bara orden "Harry Potter" fyller min mage med en känsla av trygghet. En blandning av harmonisk frid och spännande inspiration. Så effektiv är betingningen att när jag hör de första tonerna till Hedwig's theme går det en serie signaler genom min kropp som flyttar mig från det jag har för händerna till ett lyckligare ställe. (Är det ingen som skrivit en doktorsavhandling om detta? "Självhjälp genom Harry Potter"? Tips till alla psykologstudenter i så fall!) För mig är Hogwarts den mest lättillgängliga tillflyktsorten, den plats där jag alltid kan ta skydd och gömma mig. I mörka stunder har jag alltid kunnat få hjälp och tröst på Hogwarts. I stress, trötthet och i ångest har jag kunnat landa där.

aliciasivert alicia sivert sivertsson harry potter fan art fanart hogwarts gryffindor kudde pillow cushion hand embroidery cross stitch korsstygn broderi korsstygnsbroderi broderad kudde logga crest sköld vapen vapensköld gryffindorhalsduk scarf trollstav wand böcker books diy skapa skapande gör det själv do it yourself knitted knitting sticka stickning

Det var Harry Potter som visade mig vägen tillbaka till kreativiteten när jag förlorat mig i prestationsångest efter gymnasiet. Bara tanken på att försöka måla gav mig skavsår i själen, men till Dumbledores ära började jag virka mormorsrutor till en filt. Ett par år senare hittade jag ett korsstygnsmönster till Hogwarts emblem, och det var så jag började brodera. Sedan dess har jag stickat en Gryffindorhalsduk och en Weasleytröja, gjort egna wanted-posters och proklamationer, målat duellmattan och limmat trollstavar, bland annat. I min mentala idébank finns tusen fler projekt jag vill prova. Att skapa fan art var min nyckel tillbaka till skapandet, och är alltid en genväg för mig när jag saknar inspiration.

Jag och Harry växte upp tillsammans. När jag läste böckerna var vi lika gamla, vi gick på Hogwarts ihop, och jag tror det är mycket därför som jag får känslan av att läsa min egen dagbok när jag läser om serien. Jag var där. För den som inte vuxit upp med böckerna under kudden kan nog det hela verka en aning vansinnigt. Jag tycker själv det är lite knäppt ibland, när jag tänker på att det ämne jag vet absolut mest om av allt på jorden nog är just Harry Potter, och då ligger jag ändå sjukt efter på Pottermore.

aliciasivert alicia sivert sivertsson harry potter fan art fanart hogwarts gryffindor kudde pillow cushion hand embroidery cross stitch korsstygn broderi korsstygnsbroderi broderad kudde logga crest sköld vapen vapensköld gryffindorhalsduk scarf trollstav wand böcker books diy skapa skapande gör det själv do it yourself knitted stickad

Förutom hela myset med trollkarlsvärden är det Rowlings val av smärtpunkter som gör att serien ligger så nära mitt hjärta, hennes paralleller med verkligheten och förmåga att göra kärleken till den allra yttersta magin utan att det blir klyschigt. Varje gång någon i min egen generation sympatiserar med SD eller något annat otyg blir jag så förvånad - lärde ni er ingenting av Harry Potter? Rowlings berättelser handlar inte så mycket om fantasi och äventyr som om vänskap och acceptans. Hon berättar om förföljelsen av de som är "orena" (mugglarfödda), sjuka (varulvsbitna), om depression (Obscura) och hela tonårskrisen med allt vad den kan innebära. I en totalt avtrubbad underhållningsbransch skalar hon bort allt övervåld och gör mord till den ondaste handlingen, någonting för gruvligt för att prata om. Genom metaforen trollkarlsvärlden berättar hon om förföljelse och förtryck, om sorg och om längtan. Med dynamiska hjältar och problematiska förebilder som Dumbledore visar hon människans hela bredd och komplexitet. Med tre vänners relation i fokus berättar hon om styrkan i kärlek och vänskap. Det finns många lager och ett helt nät av sammanbundna trådar men kärnan är ren och enkel.

aliciasivert alicia sivert sivertsson harry potter hogwarts leavesden warner bros studios studio tour the making of harry potter model

Jag kan inte förklara i ett enda blogginlägg varför det alltid ligger en Harry Potter-bok på mitt sängbord, men med den nördiga djupdykning vi snart ska göra i den filmiska tolkningen av trollkarlsvärlden hoppas jag kanske kunna ge ett par ledtrådar. Vi kan väl säga som så att tittade jag i Erisedspegeln idag skulle jag fortfarande, 15 år efter att jag borde fått mitt eget brev, se mig själv i en stickad Weasleytröja, sittandes vid Gryffindors elevhemsbord. Med drygt 100 bilder uppdelade på ett antal inlägg tänkte jag låta oss låtsas tillsammans, att vi faktiskt gör det.

28 kommentarer:

  1. Det här är så fint så fint så fint åh! Inte växt upp med böckerna på samma sätt, men älskar dem också ohämmat och kan nog känna igen mig en hel del :') <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ååh tack! Ja nej jag menar såklart inte att en MÅSTE ha varit lika gammal som HP när en läste böckerna, de är ju fantastiska för alla åldrar och jag älskar dem mer och mer ju fler ggr jag läser dem :)

      Radera
  2. Åååh måste ta och läsa om böckerna snart, var alldeles för längesen! Så fint att läsa om dina känslor för HP <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jaa <3 Jag med! Har fastnat i fyran som alltid, haha!

      Radera
  3. Jag förstår dig så väl! Att få växa upp med Harry Potter har verkligen varit en lyx utan dess like och jag önskar att alla kan hitta en sån tröst och inspiration som många funnit i denna fantastiska värld <3

    SvaraRadera
  4. Så fint inlägg Alicia, ska bli kul att läsa hela serien. Jag minns natten då Harry Potter och de vises sten släpptes på svenska. Jag och min bror åkte in till bokhandeln i stan och köade för att få tag i den. Jag hade ingen koll vad det var för bok, men min bror visste precis vilket mästervärk vi skulle få i våra händer. Har inte riktigt samma inbitna relation som du, men det är verkligen något visst med ALLT som har med Harry Potter att göra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Amen gud vad fint, det visste jag inte! Tack för att du berättar, önskar jag varit lite snabbare på bollen där i början men det dröjde nåt år innan jag hittade serien!

      Radera
  5. ALLTSÅ GRÅTERRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR vad fint det här var

    SvaraRadera
  6. Jag var 20 när jag började läsa HP, 2003 eller så, lånade dem av min pojkväns lillebror. Har alltid varit fantasynörd men var först väldigt skeptisk pga tänkte att jag var för gammal. Men jag håller med, det är en sån trygghet att läsa dem, lätt att gömma sig i de böckerna. Har inget direkt förhållande till böckerna på svenska men kan verkligen rekommendera dem som ljudböcker. När jag gick igenom en jobbig episod när jag var 24 låg jag i en vecka hemma på soffan hos mina föräldrar och lyssnade på ljudböckerna, lästa av Stephen Fry. Fortfarande ser jag filmerna då och då när man vill ha en mysig maraton-helg, och ganska ofta på jul, tycker det passar extra bra med sagor då.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh vad fint att höra! Rowling är räddaren i nöden alltså. Jag har velat ha ljudböckerna hur länge som helst men hejdat mig för att de är så dyra, men jag tror det är dags att investera i dem snart ändå.

      Radera
  7. Alicia! Vilket fantastiskt fint inlägg! Så kärleksfullt komponerat att det liksom kniper i magen när jag läser det. Jag ser verkligen framemot nästa del! <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Amen gud vad fint sagt! Tack Fredrika :'D

      Radera
  8. Ååh så fint skrivet!! <3 Blir rörd och känner igen mig så mycket! Har inte skapat något Harry Potterinspirerat än (varför??? Det måste hända!!) men fullkomligt älskar världen och känner precis igen känslan du beskriver när jag hör orden "Harry Potter". Och så rätt du har i de stora teman och viktiga ämnen som Rowling tar upp. Mmmmm Harry Potter! Mmmm magi! <3 <3 <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ååååh vad glad jag blir att du känner igen dig och JA jag vill se din HP-fanart! Börja ögonblickligen bums!!

      Radera
  9. Matilda Höglund5 maj 2017 10:47

    Åh Alicia! Du är så bra! Känner igen mig så väl. Ska bli så kul att få se mer HPinlägg! ��

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alltså det betyder så mycket för mig <3 Är så glad att vi kan upprätthålla magin genom att prata om den! Och saknar dig i bloggvärlden förresten! Hoppas att du har det bra och PS älskar dina BK-broderier!!!!!

      Radera
  10. Det här är första gången jag gråter när jag läser något om Harry Potter. Så innerligt och kreativt och fängslande skrivet sådär som bara du kan. <3 För mig var det Narnia och jag var i ett annat skede i mitt liv när Harry Potter kom. Men jag fattar. När jag går ut i skogen är det Aslan jag ser mellan träden. Det är Narnia som har fått vår igen efter den långa vintern. Narnia var en plats där poesi var på riktigt. Ibland sörjer jag att jag skulle vara vuxen och läsa Sagan om ringen när mina småbröder läste Harry Potter. Men jag tror också att jag kände igen mig mer i den världen. Åh vad jag tycker om ditt sett att skriva och ser fram emot att följa med dig in i HP-världen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahahaha men ååååååååååååååååååååh <333333 TACK Wilda! Blir rörd av att du blir rörd! Och JA, Narnia var min mammas plats också. Jag har läst de första böckerna mycket men fastnade någonstans på mitten och blev aldrig färdig. Fattar inte varför såhär i efterhand? Tror att jag var för liten för att acceptera att historien bytte huvudrollsinnehavare kanske. Jag ska nog läsa om dem!

      Radera
  11. Precis så <3 Slog på Hedwig's theme nu och känner hur det pirrar i kroppen av värme, glädje, sorg och trygghet. Det är så många känslor för den här världen att jag inte ens vet hur jag ska börja beskriva det. Ser fram emot din inläggsserie något otroligt, åh! Jag är för övrigt halvvägs i att skapa en väggbonad föreställande duellmattan precis som du gjort, måste bara införskaffa guldig färg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är så HIMLA glad att vi delar den här kärleken på exakt samma nivå av 50% trygghet och inspiration och 50% hjärtesorg över att aldrig få komma dit <3

      Meeeeen vad spännande med väggbonaden ååh! Hoppas du hittar färg genast, jag vill verkligen se!

      Radera
  12. Vilken fin historia! Känner verkligen igen mig att Harry var en del av min uppväxt. De skall bli kul att få ta del av dina kommande Harry Potter inlägg <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh vad glad jag blir, tack Linnéa :D

      Radera
  13. Jag mins inte att det funnits en tid utan Harry Potter. Den flammande bägaren var en av dem första böckerna jag läste. ja jag började i fel ordning för att jag var 6 år och såg reklamen för boken på bokbussen. 4:e boken hade precis kommit och jag hade inte hört talas om Harry Potter tidigare. Läste 2-3 Kapitel innan jag fattade att detta var en bok i en serie. Önskade mig alla böckerna somnkommit ut i födelsedagspresent och sen var jag fast. Harry Potter har varit min räddning i många ensamma stunder och jag känner karaktärerna som om dem vore mina vänner.
    Jag håller hur nu på att läsa om dem för 57:e gången ☺️

    SvaraRadera
  14. fasen vad fint! Ska bli en fröjd att följa din serie!

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...